BEHÖVER SKRIVA AV MIG
Har mått dåligt nu i ett par dagar eftersom min ångest för ALLT är igång. Jag mår så sjukt dåligt och vill bara gråta ut i någons armar. Men här finns inga armar! Jag behöver någons armar att gråta i. Nog för att jag kan ses som stark men ångest klarar jag inte, det gör mig svagare än en myra som får en sko på sig. Helt omöjligt att le. Jag har verkligen försökt! Det går inte, även om jag läser roliga saker som kommentarer på blogg och bilddagbok så hjälper det inte. Sitter och lyssnar på "Brolle jr - Det är hon" och vill bara gråta ännu mer. Fy fan vad dåligt jag mår! Behöver någons armar och jag behöver dem nu. För övrigt har dagen gått , jag har klarat dagen utan att ha mått allt för dåligt men på engelskan höll jag på att bryta ihop. Men jag log iallafall. Just nu är det bara i skolan och hos Timmy jag kan le. På fester där folk gör mig glad kan jag också le eller när jag är med dem som betyder mycket för mig. Men i denna ensamhet eller när jag inte gör något så har jag tid att börja tänka. Det gör problemen bara jobbigare! Jag behöver någons armar! Var finns dem? , är verkligen närmaste famn i Viby? , jag vill ha de armarna här nuu!
1 kommentar:
jag finns här, snuttan! alltid! <3
Skicka en kommentar