Att "välja" yrke

Det här med att livet är för kort kan komma ifatt en lite då och då, framförallt när det kommer till tankarna "Har jag valt rätt bana i livet?" när det kommer till yrke. Jag vet att jag har valt rätt då jag alltid vill arbeta i en inspirerande miljö. Den mest inspirerande för mig är just skolvärlden och att få undervisa/stödja andra människor. Om ett år har jag nått mitt mål i utbildningsväg vilket peppar mig så otroligt mycket nu sista året! Jag har varit inne på så många spår i mitt liv och hade väldigt svårt att bestämma mig. Det var teatern som fick mig att inse vad jag drömde om, vad jag ville och att jag vågade satsa. Det är jag så galet tacksam för idag! För det är kombon av dans och specialpedagogik jag vill kombinera! 

Andra jobb jag varit inne på

• Ekonomirådgivare - Låter sjukt tråkigt men jag tycker att sparande och ekonomi är roligt. Jag sitter jämt med min egen ekonomi för att göra den så stadig och givande som möjligt. Att hjälpa andra och "rädda" andra ur pengafällorna hade varit ett inspirerande jobb tror jag. Att få hjälpa andra att se sina pengar växa.
• Dietist - Av samma anledning. Jag vill se människor utvecklas. Precis som med sparande vill jag se dem nå mål de strävar efter. Bra kost är idag tyvärr verkligen en kategori idag som prioriteras bort. Jobbar mycket med mig själv och min egen kost att hålla den hälsosam. Att hjälpa andra nå samma mål hade varit kul, då mycket handlar om okunskap
• Journalist - Inte skvallerpress, utan mer seriösa reportage syftar jag på då. Träffa människor, få följa andra människors liv och berätta andra människors historier. Det hade varit en häftigt jobb! Att träffa så galet många inspirerande människor tror jag ger en mycket inspiration till sitt eget liv. Plus att jag skulle få betalt för att göra något jag älskar, att få skriva.
• Konditor - Älskar att baka! Har alltid gjort och kommer alltid att göra. En dröm som ligger kvar i bakhuvudet som kanske blir ett projekt när kroppen inte orkar att dansa längre kommer vara att starta ekologiskt konditori där man endast använder rättvisemärkta, ekologiska och närproducerade produkter - bara för att se hur det skulle gå. 
• Flygvärdinna - Att möta många olika människor från många olika kulturer och samtidigt få se världen. Detta var mitt absolut störta drömjobb när jag gick i mellanstadiet.
• Polis - Då går vi ännu längre tillbaka. När man skrev i "Mina vänner"-böcker och frågan kom om vad man ville bli när man blev står, står det polis i varenda en. Jag ville (länge...!) stå på lagens sida och hjälpa alla mina medmänniskor att ha ordning i samhället. Få vara ett objekt för att människor ska få känna trygghet. Det som stoppade mig var när jag insåg att jag kanske möjligen någon gång i mitt liv hade varit tvungen att skada någon allvarligt och kanske till och med ta livet av någon. 

Så du som har ångest eller känner stress över att du fortfarande inte bestämt dig. Gör inte det! Jag tror nog att alla människor ändrar dig 7011000 gånger innan de hittar rätt. Om de inte ändrar sig nu, gör man säkert det när man passerat 30, eller 40, kanske till och med 50. Min mor studerar till undersköterska nu och hon är över 50. Det är absolut inte försent för henne heller!

Jag är inte PK!

Kommer kanske få en käftsmäll för att jag skrivet det här, men en åsikt är en åsikt och jag behöver släppa ut den någonstans. Imorse till morgonkaffet läste jag det här. Där vågar en man vid karolinska institutet gå emot hen och det extrema könsneutralisering som pågår. Jag är en i mängden av dem som tycker att det gått för långt.
Jag säger fortfarande flicka och pojke till nyfödda barn och för några månader sedan diskuterades detta i min skolklass där en person sa att man inte ska fråga om könet när en person förlöst sitt barn. Det är klart att det inte behöver vara det fösta man frågar, men varför är det fel att fråga?
När min fina vän hade fött sitt första barn och jag hörde att det var en flicka, så reagerade jag lika glatt som om hon skulle ha fött en pojke. Men det var fortfarande en flicka hon fött. Hon kommer troligtvis också vara en flicka för mig tills hon själv säger att hon känner sig som något annat, om hon nu säger det. Detta är enligt denna könsneutralisering fel det jag gör. Om jag ska vara 100% PK (politiskt korrekt) så ska jag säga hen och bara hen tills barnet säger vad den känner sig som. Men jag fortsätter säga flicka så länge det är okej för föräldrarna!
Samma sak i debatten om traditioner mellan man och kvinna. Let's dance är ett bra exempel. Där dansar de traditionella och moderna pardanser där det är en man och en kvinna som dansar. Jag ser inte problemet i varför det är en man och en kvinna istället för tre kombinationer (man+kvinna, man+man, kvinna+kvinna). En man som ska lära sig föra en kvinna och en kvinna som ska lära sig bli förd av en man. Det är underhållning för mig ändå och jag tycker absolut inte det är provocerande att det traditionellt dansar en man och en kvinna. Antagligen känns det okej för deltagarna eftersom de tackat ja till att delta och det är väl ändå de viktigaste? Att de som dansar känner att det är okej.

Detta är bara två exempel i denna debatt där jag går emot den förändring som några människor vill ska ske. Klart att jag vill ha det jämställt mellan män och kvinnor, jag vill att det ska accepteras att vara HBT-människa och jag vill att alla etniska grupper ska komma överens. Men precis som Martin Ingvar säger så finns det biologiska skillnader som behöver finnas kvar. Istället för att radera skillnader, så dra nytta av dem och anpassa samhället efter individen och inte tvärtom!

Åsiktsfrihet finns i detta land och den utnyttjar jag till fullo just nu.
Tack för att jag fick yttra min åsikt! :-)

Min ambition är att lära!

Ambitioner, vi har dem alla! Jag har en ambition att ta examen som fritidsledare. Att jobba med ungdomar och aldrig sluta dansa! Jag tar min utbildning seriöst och går in med inställningen att jag tar ansvar för mitt eget lärande, ingen annan. 

Jag får jämt höra att jag gör saker för seriöst! Att jag måste pausa. Men varför måste jag det? Det är mitt val, min ambition! Och jag vill lära mig så mycket jag bara kan så jag kan ta med det ut till ungdomar i framtiden. Så låt mig vara "för" seriös då. De drabbar inte er! Jag vill inte vara den som har rester 2 veckor innan examen! Och jag är definitivt inte den som vill sitta i klassrummet och säga "vad är detta" för att jag inte läst in!

Märks att det är Fredag! Jag är slutkörd i hjärnan men inte i kroppen. Nu blir det myshelg med min älskade innan jobbpremiären nästa helg! Jag ska försöka klämma in lite plugg också (eller är jag för ambitiös då, haha) annars är det spel, kalas, cheescake, te, film, fotboll och underbara barn som ska förgylla min helg. 

Nästa vecka gasar jag igen! Uppsats, enkäter, intervjuer och Gud vet vad! Så nu ska jag tagga! 

ångest

Jag vet att jag är typ sämst på att uppdatera, men det finns skäl till det.

1. Jag lever nu för tiden utan internet. Vill prova att sluta vara beroende av internet för datoranvändade och grejer. Påminna mig om hur jag levde och fick dagarna att gå innan internetet kom till världen, typ!

2. Jag brottas med någon typ av ångest nu för tiden. Jag trycker ner mig själv jämt och får mig själv att inte tro på min egen framtid när de kommer till arbete och framgång.

- men du är ju hur driven som helst

- du kan gå hur långt du vill, för du har en motor i dig som aldrig kommer stanna

- du kommer klara allt, kolla bara på alla projekt du faktiskt genomfört i ditt liv

Detta är ord jag hör när jag nämner att jag inte tycker jag presterar. På något sätt tar jag åt mig men ändå inte. Jag kan inte ta orden på allvar, eller jo jag tar dem på allvar, men jag kan inte säga de till mig själv. Jag  kan inte säga åt mig själv att jag är så jävla bra på något. Jag tror jag behöver lite stimulans i mitt liv. Något sätt för mig att få ur mig alla mina känslor. Tips? 

I helgen får jag medicin iallafall. Robert kommer till Kristinehamn och han av någon kan hantera mig när jag går in i dessa perioder och han kan ge mig vardagsglädjen tillbaka. Det här med distansen blev jobbigare än jag trodde, men jag ska klara detta för jag SKA ha min examen 4 juni 2014. 

"Jag kan klara allt, jag har för fan bestigit Glittertind" 

- så lätt att skriva, men svårare att intala sig själv om!

Min fina ensemble. Ni anar inte hur mycket jag längtar efter er när jag mår såhär.
Tur att jag ska hem om två veckor!

Höstens mål, just nu!

Varje höst är en nystart. Mina fina vänner Osborne och Evelina tog studenten i Juni och nu i höst börjar en ny del i deras liv, precis som det gjorde för mig för tre år sen. Många barn ska börja sin första dag i skolan, andra sitt sista år. En av dem som (för några år iallafall) för börja sitt sista år i skolan är jag. I juni 2014 tar jag examen och då börjar ytterliggare en ny del i livet för mig! Läsktigt och spännande på samma gång.
Varje höst har jag mål. Inga måsten utan mer glädjeämnen som jag vill förverkliga.

- Klara en veckas fjällvandring i Norges naturområde jotunheimen. 
- Sluta låta människor ta min energi i onödan
- Inte låta min snällhet utnyttjas
- Sätta skolan och mig själv i det främsta rummet. Göra det jag vill och inte följa strömmen! 
- Klara av att leda en höstvandring i Glaskogen utanför Arvika med 35 andra deltagare. 

Jotunheimen i Norge

skratt och tårar

Jag lever mitt liv som jag vill leva. Det liv jag är menad att leva! 

Det enda tråkiga i livet är de besked som inte är de man hoppas på, men helt klart fortsätter livet för det. Vissa stunder är jag världens lyckligaste och vissa stunder vill jag bara lägga mig ner och gråta. Men det är ju så livet är, medgångar och motgångar! Huvudsaken är att man är nöjd med livet och vet var man har sig själv. Det är något som jag lärt mig i år. Att prioritera mig själv och mina egna intressen. Inte leva för andra och kämpa för att andra ska vara nöjda "för att det förväntas av mig". Istället lever jag livet för min skull och ingen annan. Gör det jag vill göra. På mitt sätt, även om mitt sätt att leva ibland får mig att gråta, samtidigt som tårar är en naturlig del av livet! 

Mjölkmage

Svar på tal!

Jag brukar inte ha något behov av att försvara mig, men nu är jag trött på att inte tas på allvar!

Jag har aldrig bett om att ha mjölkmage. Jag tycker inte det är häftigt eller coolt på något sätt, utan tycker bara det är dyrt och jobbigt! Jag fick min mjölkmage under gymnasiet under min väldigt sena pubertet. Jag var sen med allt. Mens, bröst, former, ja allt! I samband med min pubertet och stress under gymnasiet började min kropp bete sig konstigt. Jag fick väldigt ofta ont i magen och kände mig uppblåst.

I nästan två år lät jag helt enkelt bli mjölkprodukter eftersom det var i samband med dem som jag blev dålig. Efter två år bestämde jag mig för att gå till läkaren och kolla upp vad som egentligen var fel och här får ni veta, ni kritiska icke pålästa människor: Jag saknar ett enzym (lactas) som bryter ner laktosen. Detta är en genetisk förändring som de flesta upplever, men inte jag. Dricker jag ett glas mjölk behöver jag springa på toa efter en kort stund, inte trevligt! På 5-10% av jordens befolkning försvinner enzymet antingen vid födseln eller runt puberteten. I slutändan har ca 90% av jordens befolkning mjölkmage, så jag är inte annorlunda alls egentligen. Det är de andra 10% som är konstiga.

Sen ska jag inte vara allt för trångsynt heller. Jag brukar klara vissa saker: Lite sås på kebaben, ost på pizzan, en liten glass, vanlig mjölk i kaffet och så vidare. Men ibland blir magen körig och det är inget jag kan hjälpa. En sås jag alltid klarat kan ge mig en svullen mage en annan dag, beroende på hur känslig magen är den dagen. Det är olika från dag till dag, precis som det är för ditt humör! Så sluta döm mig och se på dig själv istället! Jag har aldrig bett om att ha mjölkmage, men en livsstil utan laktos fungerar för att min mage ska må bra och då föredrar jag det!

Så vad sägs om det här! Tror du att jag hittar på, tror du att jag försöker vara märkvärdig, tror du jag vill det här för att sticka ut. TRO DET! Så länge du inte är kritisk mot mig eller säger det till mig, för jag är nära min signalstart mot att bli väldigt upprörd och någon gång kan det rinna över.

Tack för mig!

trygghet vs. otrygghet

Tänk vad otrygg man kan känna sig helt plötsligt! Jag och Robert brukar kunna vara ifrån varandra ett par veckor utan problem, men nu är det olidligt och nu pratar vi om nästan en vecka! Jag känner mig otrygg, stressad och ensam bara för att han inte är här. Han har verkligen blivit en del av mig utan att överdriva. Jag behöver dig för att min motor ska gå runt! Du är det bästa som har hänt mig.

Helt galen känsla detta. Har aldrig känt såhär för någon förut. Jag vill göra allt för och med dig och ingenting i världen kommer kunna få mig att lämna dig, min prins!

Grejen egentligen är att jag på senare tid har visat tendenser till väldigt mycket överaktivitet (nej, jag följer inte ADHD-"trenden", men däremot har jag ringt en rådgivare eftersom jag fått sömnproblem).  Jag har otroligt svårt att kontrollera min egen energi vilket gör att jag gör hundra saker samtidigt istället för en sak i taget. Robert är den enda som kan få mig att kontrollera energin och andas mellan mina handlingar. När jag inte är med honom tappar jag kontrollen igen och gör saker tills jag blir yr för jag kommer på att just de, jag åt aldrig! Han ser till att jag vänjer mig vid ett humant mönster, för just nu vet inte min kropp vad det är. 

Jag är fullt medveten om att jag inte kan ha honom med mig överallt resten av mitt liv, men det är en sån trygghet att ha honom hos mig för jag vet att han kan få mig att lugna ner mig när stressen är på väg att öka och jag gör mer än vad min kropp orkar. Han ser det när inte jag ser! Då känns de bra för mig att kunna ha honom vid min sida till jag hittar ett eget mönster!

Jag älskar dig, min fina Robert! 

Om 23 dagar flyger vi

ett sanningens ord, från min vinkel

Jag är uppväxt med schlager och har alltid älskat schalgerfestivalen, men i år tycker jag det är så brutalt konstiga och icke sammanhängande låtar. Det gör att jag kommer heja på Yohio i finalen eftersom hans bidrag sticker ut lite från mängden!

Om ikväll ska jag säga ett sanningens ord

Ikväll var det verkligen extremt också, bidrag för bidrag!

Bidrag 1. Studentflakslåt. Vad menar hon med "I was born seven million years ago in Sweden, Africa"?
Bidrag 2. Konstig cover på Rollin' in the deep av Adele
Bidrag 3. - Ingen kommentar - , den enda som var lite "ny" ikväll.
Bidrag 4. Blandning av Caroline af Ugglas och Malena Ernman?
Bidrag 5. Hej Nicke Borg, kul att du är med igen? Fast vi har bytt ut gitarren mot ett brinnande piano.
Bidrag 6. Frankrike 2010 har blivit Sverige 2013, eller?
Bidrag 7. Sjöng hon 'Welcome to Sweden', eller hörde jag fel?
Bidrag 8. Hej Sveriges version av Paradis-Oskar.

Nu får jag det att låta som att alla bidrag sög vilket dem inte gjorde. Alla hade sin charm och underhöll på sitt eget sätt. Men jag är så trött på att vi försöker kopiera material som redan finns!
Kan inte någon kreativ människa komma med en ny Euphoria, alltså något nytt?

Om jag dör imorgon

så ska ni inte ha någon begravning i en kyrka där alla är svartklädda, sjunger tre psalmer och sen lägger ner mig i jorden. Efteråt äter ni billig gräddtårta färdig från ica som kyrkan bjuder på och gråter, beklagar sorgen till min familj och sen försöker gå vidare och minns allt som något jobbigt!

NEJ! När jag dör ska jag ha min begravning i en lokal som betyder något för mig. Alla ska vara klädda i glada färger och sjunga glada sånger, typ teatersånger och härliga musikallåtar! Ni ska ha blommor i håret och efteråt ska ni ha picknick i en trädgård där ni äter chokladöverdragen prinsesstårta för det är min favorittårta. Om det är snö ute får ni sitta inne men sitta på golvet och låtsas att ni har picknick. Ni ska skratta och vara glada och fira att jag levt istället för att sörja att jag är borta. På kvällen ska ni ha en stor fest där ni spelar musik som påminner er om mig, så att jag på det sättet får leva kvar hos er. När jag dör är jag inte borta. Det är bara skalet som har dött, min själ är kvar hos er. Så fira själen och minns mig med ett leende på läpparna! Om jag var en glad tjej när jag levde som spred glädje, så fortsätt vara glada även när jag är borta för det jag åstadkom är evigt.

Beroende på när jag dör...
Ung: Min aska sprids ut i havet (östersjön) eller bosarpssjön så när ni ska sörja går ni och sätter er på stranden istället för att gå till en kyrkogård. Tänker en stund.
Gammal: Begravas bredvid min älskade, eller där min älskade planerar att ligga när den går bort. På en vacker plats!

Ps: Kände mig tvungen att föreviga detta någonstans efter att ha sett Torka aldrig tårar utan handskar för tredje gången!

Hen är utsänd!

Vad dum jag känner mig egentligen. Att jag dömer så många, varje dag! Att jag irriterar mig direkt på personen som snarkar på tåget, att jag blir arg på en person som tittar surt på mig på stan - herregud, dessa människor är utsända till mig. För att mina egenskaper, fördomar, tålamodet etc. ska utvecklas. Att jag inte förstått detta innan och jag tackar Kay Pollak för detta.

Jag är irriterad på Klarna just nu (Nordea finans) för de har gett mig en tjänst jag inte bett om och ovanpå det kräver att jag betalar för tjänsten - kyss mig där solen inte skiner, men tack för att ni sändes ut åt mig för att öva på!

"Varje människa är utsänd för dig att träna på"
- Att växa genom möten, Kay Pollak

Jag är så trött på spekulationer

OBS: Starkt åsiktsinlägg! Inget personligt mot någon. Men jag hör detta nästan varje dag från någon någonstans i Sverige. En bekant,  i media, på stan eller någon på bussen.

Om du är med om mycket (har ett händelserikt liv, på både gott och ont) --> Då är du mytoman
Om du har dåligt immunförsvar (kanske problem med vissa maträtter på grund av ovana, eller att du är högtempad och därför lätt blir förkyld) --> Då är du hypokondriker
Om du har föräldrar som hjälper dig när du behöver hjälp (du kanske inte lyckats få sommarjobb men har ändå hyror att betala, så dina föräldrar räddar dig från kronofogden) --> Då är du en "Pappa betalar barn"
Om du hyllar landet du är född i (kanske genom att sjunga nationalsången 6 juni, eller bära en sverigetröja) --> Då är du rasist
Om du vill gå ner i vikt trots du inte är smällfet (men kanske känner att du väger 2-3 kilo för mycket för att trivas med dig själv) --> Då är du så sjukt barnslig
Om du har ett förhållande men umgås med vänner av motsatt kön ändå (rent socialt, precis som med vännerna av samma kön) --> Då är du otrogen
Om du får ett jobb, trots att du saknar erfarenhet & utbildning (men däremot har ett otroligt driv att lära dig nya saker) --> Då är du bortskämd, tar jobben från de som förtjänar dem
Om du är rädd för mycket (kanske på grund av traumatiska upplevelser som barn) --> Då är du uppmärksamhetsberoende

Ingen kan förneka att detta är den vanliga synen och responsen man får idag! När ska man egentligen se de från perspektivet "Tänk om de vore jag".
Samtliga spekulationer har jag hört så mycket av de senaste åren så jag snart spyr! Om det är så jobbigt att höra att en person är lycklig, har lyckats eller har blivit sjuk - stäng av öronen! 

Är det konstigt att detta land och vår vardag känns väldigt upp och ner när våra val, värderingar, vägval och vår drivkraft hela tiden vänds till det negativa? 

Ung kvinna nonchalerad av läkare

En kvinna ringer till bröstcentrum (bröstavdelningen i Karlstad)
Kvinnan: Jag har upptäckt en knuta i mitt högra bröst, ungefär i storlek med en ärta men lite större, bröstet ömmar från och till och har ändrat form de senaste veckorna (svullnat). Jag skulle vilja ha detta kontrollerat eftersom min mor har haft samma typ av knuta och tvingades då operera bort den. Jag kommer starta en utbildning i höst där de förekommer lyft av olika slag och därför behöver detta kontrolleras snarast möjligt så jag vet om en operation blir aktuell!
Svar: Ja detta är viktigt att du kollar upp. Bröstknutar blir vanligare och vanligare idag och därför är det viktigt att de kollas upp i tid. Om knutan skulle vara elakartad kan man hindra sjukdomen från att sprida sig om den tas bort i tid. Hur gammal är du?
Kvinnan: 21 år
Svar: Jaha.... *tystnad uppstår* vi registrerar ditt nummer och hör av oss inom en timme. Ha en bra dag!

Bröstcentrum i Karlstad hörde aldrig av sig till kvinnan.
Slutsats: Om du har en knuta i bröstet är de i Karlstad superintresserade, men inte om du är så pass ung som 21. De totalnonchalerade den oroliga kvinnan efter att hon sagt sin ålder, men innan dess var det blodigt allvar!

Var är sommaren?

Jag vill ha sommar och då menar jag riktig sommar. Nu sitter jag inne om dagarna och kollar på film och läser istället för att sitta ute i trädgården på en filt med bok och iste. Inte okej! Vill ha ordentlig och svettig sommar - Som den som var 2008 och 2010. Det var typ världshistoriens bästa sommrar när det gäller sol och livsnjuteri. Nu tycker jag det enda som varit är regn och det enda SMHI förutser är regn. Det gör mig lite bitter! Bilderna nedan är tagna 2008 och då kändes det som man var utomlands när man var nere vid stugan i Yngsjö för det var så sjukt varmt. Det är sån svensk sommar vi (eller iallafall jag) härdar hela vintern för. På hösten är regn tillåtet enligt mig för det är mysigt och man kan tända ljus, på våren är det okej med regn för då gror gräset och knopparna, men på sommarn och framförallt semestern vill jag ha sol sol sol. Möjlighet till stranddagar, grillkvällar utomhus, tosselillahäng och fem-kamper utan att bli förkyld.

Så nu har jag väl gnällt färdigt lite. Bjuder på dessa havsbilder från 2008 - då det verkligen var perfekt sommar! Längtar inte ni också?

Från (olycklig) krydda till sanning (drömlivet)

Tänk var jag står idag? Jag förstår fortfarande inte! Jag var trött på Kristianstad, så packade mina saker och flyttade för att dansa i ett år. Kom på vad jag vill jobba med & hittade kärleken. Innan har jag alltid varit så sjukt osäker på mig själv. Det har gjort att jag ibland förfinat sanningen för personerna jag älskar, för jag tyckte mitt liv var så tråkigt så jag behövde "krydda" det för att inte vara tråkig. Nu skrattar jag åt det! Fan vad korkat det var! När jag lämnade kryddorna och masken och var mig själv nådde jag fram till mitt drömliv - även om jag är som vilken svensson som helst! 

Då är jag iallafall en sjukt lycklig tråkig människa!

Bilderna är orelevanta i sammanhanget. Det är bara lite Evelinanostalgi. Kände du mig när bilderna togs? De är tagna 2008 - 2010 allihopa, när jag fortfarande var blond!

In your face

They said you wouldn't make is so far and ever since they said it, it's been hard.
But nevermind the nights you had to cry, cause you have never let it go inside.
You worked real hard and you know exactly what you want and need, so believe and you can never give up.
You can reach your goals.
Just talk to your soul and say I believe!

Våga glädjas för andras skull

Våga glädjas för andras skull.
Vad är annars meningen med glädje?
Man måste väl få sprida sin glädje till andra.
Man ska väl få vara glad för andras skull.

Jag har haft en toppenvecka måste jag säga. Mitt humör har varit på topp hela veckan och jag trivs så himla bra med mitt liv. Även om jag varit en aningens hypad i veckan har den varit så underbar.
Jag är så kär i min Robert ska världen veta. Han får mig att känna mig vacker och för mig är han världens vackraste och mysigaste! Så det så!

Hos Evelina

10 saker som virvlar i mitt huvud just nu.

1. Jag försöker ställa upp för alla mina vänner i vått och torrt och få alla att må bra och känna sig bekväma, men mer än hälften av gångerna lyckas jag inte. Det gör att jag snart funderar på att sluta försöka hjälpa alla så mycket.

2. Jag saknar min mamma! Att bara sitta i soffan, dricka kaffe, kolla på gamla filmer och prata om hur man kan göra livet bättre.

3. Jag vill dansa igen! Undersöktes idag för smärtorna i sidan och det var som min lärare trodde. En sträckt sidmuskel och spricka i två revben. Har linda runt överkroppen och får dansa efter bästa förmåga.

4. Jag saknar mina vänner i Skåne! Att ha varit utan alla såhär länge svider även om jag trivs som fisken i vattnet här uppe.

5. Jag vill komma ut och fotografera någon dag nu medans det är så vackert vintervitt här uppe.

6. Jag önskar att jag kunde sjunga ASBRA och vara så galet duktig på teater och dans så att jag kunde söka in på PAS eller något liknande antingen i Sverige eller utomlands.

7. Ibland känner jag för att packa alla mina tillhörigheter och sticka till okänd mark ett tag bara för att vara lite för mig själv och komma fram till vad som verkligen är viktigt i mitt liv. Vad jag vill "behålla" och vad jag vill "lämna". Känns som jag lever lite i ett liv där jag ger bort för mycket energi till andra som inte är tacksamma för den.

8. Vad vill jag med mitt liv? Vill jag dansa eller utbilda mig till fritidsledare eller idrotts/svenskalärare?

9. Jag vill uppleva lite livsnjuteri. Därför funderar jag på att strunta i den kommande festen i helgen och istället bara vara för mig själv hela helgen! Göra vad jag känner för och vara själv! Har ju gått med i skoltidningen så ska kanske börja samla materialidéer.

10. Var vill jag spendera mitt lov? Just nu är det skåne måndag - onsdagkväll/torsdagmorgon, just för att få träffa min kära mor och mina vänner men det borde jag hinna på de dagarna. Sen tandläkarbesök, körkortsfix och annat smått och gott, men det löser sig!

Tankar från ett blogginlägg

Läste kära Sofies blogg och hon la upp en text som berörde mig väldigt mycket. Tänker ständigt på vår omvärlds förväntningar, ideal, fördomar och tankar. De tankar som de äldre har på den yngre generationen som ska ta över det som de kämpat fram. Den långa process av samhällets händelser som tagit oss dit vi är idag. Den press som ligger på oss unga på så många plan. Att vi måste vara perfekta för omvärlden, även om vi inte känner oss perfekta. Vi försöker dra på oss en mask som verkar perfekt, men människorna runt omkring kommer till slut att se igenom masken. Förr eller senare!

Från texten på Sofajs blogg
"Håll ut systra mi. Du kan se igenom deras mask och deras leende av plast.
Deras, Botox hysteri, men är det till en lycka eller last när ditt smajl sitter fast.
För varje dag som passerar, bevittnar man hur någon ung själ havererar.
På grund av något sjukt ideal dom planterat, du är ingen vara man kan reklamera.
Men du vet när dom vill lära dig bli smal utan att banta.
Med så mycket plast i kroppen att dom går o panta.
Men det är inte dig dom vill ha det är dina slantar,
så dom är inga vänner å dom e inga bekanta.

Du får inte, ge upp utan en kamp, nej du kan inte vända så fort vägen blivit brant.
Å du tar inga order från någon fesen kommendant, låt dom försöka men ditt svar blir militant."