Har tappat räkningen på hur många gånger den meningen har varit rubrik i bloggen, men är det ett motto så är de!
För några år sedan hade jag dragit en djup suck. Blivit deprimerad. Känt att de närmsta månaderna bara kan försvinna tills det är svettigt igen. Men på senare år har jag äntligen fått lite perspektiv på saker och ting. Jag trampar djupa spår i snön, fångar snöflingor på tungan, kastar snöbollar på vänner som ofrivilligt tar emot snön med ansiktet. Istället för att se insnöade dagar i jobbig kyla ser jag pulkaåkning, sprakande brasa och varm choklad. Jag känner att livet är vackert och jag kommer aldrig låta mörker ta över det!
Behöver lätta en känsla från mitt hjärta! Ossy, du är en så kär vän så det är inte klokt. Att kunna prata så öppet om hur jag mår med en vän som dig har hjälpt mig otroligt mycket de senaste dygnen! Du är guldvärd vännen!
Sara är hemma från Norge igen, wonderful! Jag borde egentligen ha panik över att jag inte är trött och sover redan men istället vill jag dricka te, röka och prata på tills solen går upp. Prioriteringar, vad prioriterar jag? Prata på ett tag till och vara lite trött imorgon eller slösa bort timmarna på sömn som kan tas igen någon kväll hemma... tror jag kan dricka extra mycket kaffe imorgon istället!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar