Förutom att nu går vi ut av andra anledningar än kurragömma och kull. Vi går och lägger oss för att vi borde och inte för att vi är trötta. Vi gråter inte inför varandra för att vi är ledsna, utan för att vi är blödiga och ser något som berör oss. Vi cyklar inte ikapp genom byn, men vi åker i samma bil och sjunger till radions toner. Vi diskuterar inte människorna i skolan längre, utan istället politik, marknadsföring och framtidsplaner. Förr var hejdåkramen om vi skulle vara ifrån varandra en helg, men nu handlar det om månader innan vi ses igen.
Vi har vuxit upp!
Jag har saknat mina bröder, otroligt mycket!
Vi är minsann inte som alla andra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar