Inte bitter

Jag är inte bitter. Däremot längtar jag efter sommaren för att se vad den har att erbjuda, samtidigt som jag gärna hade återupplevt föregående sommar. Men vem vet, denna blir kanske ännu bättre? Längtar efter gula fält där jag trotsar min pollenallergi, eller luktar på hundkex och glömmer bort allergin. Jag ligger i gräset och tittar på vita fluffiga moln medans jag njuter av doften av nyklippt gräs efter att jag kommit på att jag ska ta min zyrlextablett (min bästa vän under sommarmånaderna). Till och med de där jobbiga ögonblicken med rödsprängda svullna ögon saknar jag. De där sommardagarna när värmen är så extrem att man svär över den. Jag svettas hellre som en vattenkran än fryser, enkel filosofi. Allting är saknat och jag längtar efter det som denna sommar kommer att ge mig. Samma plats som förra sommaren, med ett par detaljer annorlunda. Undra hur detaljerna kommer påverka resultatet. Spännande!

Nu till varför jag egentligen borde vara lite bitter. Från och med nästa Fredag undrar jag lite vad jag ska ägna min tid åt fram tills de gula fälten börjar skymta. Tanken på att jag snart slutar på C4 känns märkligt. Jag kommer troligen inte kunna hålla mig därifrån utan hälsa på då och då, men det är inte längre en arbetsplats som det varit sedan början av November. På Fredag har jag teatereleverna för sista gången och det är bara ett exempel. Efter det så har jag inte en enda teaterelev (i vanliga fall håller Mats tre teaterklasser i veckan och på Fredag har jag mina två sista). Det känns väldigt konstigt. Men världen ska veta att denna tiden har givit mig mycket. Jag vet vad jag vill i framtiden och jag vet exakt hur jag ska nå mina mål på pricken! Det är värt mycket, till och med de tårar jag kommer fälla nästa vecka när jag säger hejdå.

Istället för att vara bitter är jag tacksam! Den kunskap och erfarenhet denna tiden har gett mig är värt mer än fyra månadslöner på Willys! Så mycket mer! Lite ledsen på kommunen är klart att jag är, men inte så att jag går sönder, absolut inte!

Njut av bilden. Ni lär aldrig se något liknande igen! Alla känslor i ett collage, nästan!