Vad skulle jag göra utan er kära vänner? Tack för att ni plockar upp mig ur bottnen när jag ligger där och sprattlar som en stackars nyckelpiga som hamnat på rygg. Det behövs i tider som dessa! Mörka, sorgsna och lite läskiga tider då den där oändliga kullen nästan börjat dala lite neråt, men bara för en stund.
Då är det skönt att lägga sig under täcket och veta om att det finns två stycken som bor 30 sekunder vs. 3 minuter från min rumsdörr, som jag alltid kan gå till om det är något och som alltid lyssnar.
Jag är otroligt tacksam över att jag träffat er!
Tack för att ni finns!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar