Om du är med om mycket (har ett händelserikt liv, på både gott och ont) --> Då är du mytoman
Om du har dåligt immunförsvar (kanske problem med vissa maträtter på grund av ovana, eller att du är högtempad och därför lätt blir förkyld) --> Då är du hypokondriker
Om du har föräldrar som hjälper dig när du behöver hjälp (du kanske inte lyckats få sommarjobb men har ändå hyror att betala, så dina föräldrar räddar dig från kronofogden) --> Då är du en "Pappa betalar barn"
Om du hyllar landet du är född i (kanske genom att sjunga nationalsången 6 juni, eller bära en sverigetröja) --> Då är du rasist
Om du vill gå ner i vikt trots du inte är smällfet (men kanske känner att du väger 2-3 kilo för mycket för att trivas med dig själv) --> Då är du så sjukt barnslig
Om du har ett förhållande men umgås med vänner av motsatt kön ändå (rent socialt, precis som med vännerna av samma kön) --> Då är du otrogen
Om du får ett jobb, trots att du saknar erfarenhet & utbildning (men däremot har ett otroligt driv att lära dig nya saker) --> Då är du bortskämd, tar jobben från de som förtjänar dem
Om du är rädd för mycket (kanske på grund av traumatiska upplevelser som barn) --> Då är du uppmärksamhetsberoende
Ingen kan förneka att detta är den vanliga synen och responsen man får idag! När ska man egentligen se de från perspektivet "Tänk om de vore jag".
Samtliga spekulationer har jag hört så mycket av de senaste åren så jag snart spyr! Om det är så jobbigt att höra att en person är lycklig, har lyckats eller har blivit sjuk - stäng av öronen!
Är det konstigt att detta land och vår vardag känns väldigt upp och ner när våra val, värderingar, vägval och vår drivkraft hela tiden vänds till det negativa?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar