Denna ständiga klump i magen jag har tycker jag kan försvinna nu. Den som gör att jag sover dåligt, oroar mig för vad som komma skall, tänker för mycket på min ekonomi som hade kunnat vara bättre men också så mycket värre. Jag är trött på oron som kryper upp för ryggen och sätter sig i bröstet varje morgon när jag vaknar och något jag tänker på när jag ska sova så jag hålls vaken till klockan sex på morgonen. Jag förstår inte vart den kommer ifrån! Alla problem löser sig i slutändan, det vet jag att de gör, men ändå oroar jag mig för så mycket hela tiden. Saker som ej kommer kunna genomföras om jag inte skaffar mig ett jobb. Men jag vill inte binda upp mig för mycket på ett jobb eftersom jag bara kan jobba till Juni sen drar en annan del av mitt liv igång. Då undrar jag om det är lönt att jag börjar jobba ens, men jag måste ha pengarna, dessa jävla pengar!
Sen den här konserten jag inte alls vet hur jag ska göra med. Har pratat med några människor och kommit fram till att det är tidspress och kaos, men brukar det inte alltid vara det men ändå gå bra? Jag vet inte, men just nu känns det inte som något jag vill göra. Om inte viljan finns där, är det lönt då? Jag vill kunna vara delaktig i allt. Kan jag vara det om jag sitter och lyssnar och peppar de som faktiskt ställer upp? Press press press! Jag dansar, det är vad jag gör på teatern. Jag bidrar inte till sången, då kan jag väl lika gärna bara lyssna istället, egentligen. Ja det där lät bra och det kör jag på! Jag ska inte vara med, istället lyssnar jag på de som verkligen kan sjunga och njuter av deras röster istället!
Nu efter allt detta tänkandet återgår jag till min första fråga! Dessa känslor har jag inte haft ett dugg innan i höst! Är det ledigheten som gett mig för mycket tid att tänka? Jag tänker på det som du skrev Towa, att är det nu på lovet jag blir stressad på riktigt? För att jag inte har några deadlines eller måsten?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar