Mina ögon är öppna igen. I natt stängdes dem, jag såg bara svart och negativa saker omkring mig. Lyckades somna i ett tomt hus och vakna i tid, ta sig upp och åka in till stan. Nu förstår jag hur bra gårkvällen var, nu när jag ser allting igen, färgerna och ljuset. Uppskattning från medlemmarna och en nöjd Evelina med prestationen bakom i huvudet. Påminner mig själv om mina lyckliga skratt, låtsasutbrott när människor inte känner till vad Buffy är för något (för buffynerad kanske?), härliga ordtabbar och lekar. Så mycket fint och roligt. Dessvärre försvann detta som sagt för mig i natt då nervositeten gick över till att jag bara mådde dåligt. Jag ser allting nu! Hur mycket människorna betyder för mig och hur lycklig jag är på just den platsen i den lilla byn man kör igenom på en minut!
Fann min gamla pyttelilla keyboard på vinden och plinkar för fullt nu. Jag minns fortfarande julen när jag fick den, åtta år gammal, lycklig! Spelade piano, plinkade nästan varje dag i nio år innan jag slutade. Jag saknar att lära mig mer men samtidigt kan jag allt, bara att jag måste lära in nya låtar, men det behöver man ju på alla instrument. Ska försöka komma igång igen med spelandet så intermezzo inte bara blir en dröm att kunna, utan också verklighet! Min lilla lilla keyboard, du får duga tills pengarna räcker till ett riktigt piano (som ska stå i mitt hem, resten av mitt liv, oavsett var jag bor!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar