Vilken dag. Kände mig inte som människan när klockan ringde halv fem imorse, men jag gick upp iallafall. Tåget gick halv sju mot Köpenhamn. Väl framme i Köpenhamn efter åtta var det iskallt. Det är så jag minns mycket av Köpenhamn idag, iskallt! Nu kom det där med att hitta till dansskolan, vilket var otroligt mycket svårare än vi trodde. Vi fick karta och vägbeskrivning och vandrade en halvtimme, hamnade i Christiania, någonstans i Köpenhamn. Vi hade hamnat lite fel om man säger så. Går hit och dit, upp och ner, över den ena bron efter de andra och efter 90 minuter hittar vi äntligen rätt (tack och lov att vi tog det tidiga tåget eftersom vi skulle vara på dansskolan senast klockan 10). Men vi hittade, efter många om och men.
Bonjour, welcome!
Mätning, jag är 1,67m, bara så ni vet.
Fick nummer 144 om ni ville veta, annars får ni veta det ändå!
300 ungdomar, 298 danskar och 2 svenskar!
Från 300 till 150, jag är kvar. Lyckan var oändlig för det var vad jag ville klara för att vara nöjd med min egen prestation.
Andra delen gick inte lika bra så jag var beredd på att åka ut.
Från 150 till 50 är jag fortfarande kvar. Nu var det alltså bekräftat att jag var duktig. Casting-teamet sa till oss att vi som satt kvar var begåvade och oavsett hur det gick så skulle vi känna stolthet för vi var bland de 50 bästa av totalt 1200 sökande. Jag kände stolthet, ren stolthet! Efter nästa utslagning fick jag tyvärr lämna audition utan en biljett till Paris! Men jag förstår samtidigt för de 20 som var kvar (de som får åka till Paris) var perfekta dansörer och skådespelare som dansat och agerat i mer än 10 år. Så jag åkte ut mot värdig konkurrens och det känns bra!
Kom hem ungefär klockan fem i eftermiddags. Jag har i princip bara sovit sedan dess!
Stort tack till alla som motiverat mig till att åka, speciellt mina bröder, Mats, Ossy och Sara. Min utveckling och alla bekräftelser jag fått idag betyder mycket för min framtid. Jag vet vad jag behöver jobba på och vad jag verkligen kan för jag har hört de från proffesionella franska dansare som sysslat med dans lika länge som jag existerat! Jag vet att jag kan. Jag kan om jag vill, jag vill så jag kan!
2 kommentarer:
WOW Evelina. Du ÄR fantastiskt. Men visst känns det lite extra bra när man får höra det av dem som verkligen VET.
Kram på dig du fina människa!
Det känns riktigt bra Hanna! Denna dagen kommer motivera mig till att söka mer och den har ökat mitt självförtroende om något! Jag är motiverad till så otroligt mycket och hur glad som helst! Just att höra att man är duktig från dem gick rakt in i hjärtat! :)
Skicka en kommentar