Den där filmsekvensen av att säga adjö på tågperrongen var inte så hemsk i verkligheten som jag trodde den skulle vara. Dock är detta bara för dagen, men det kändes märkligt ändå. Stod och kramades och pussades en bra stund innan jag faktiskt gick på tåget. Trots att jag saknade Fredrik direkt när jag hoppade på tåget så känns ändå denna resan så himla rätt. Han är förstående och motiverande och det är nog det som gör att jag inte är rädd för att ge mig av. För han och jag kommer alltid vara med varandra i tankarna och det är väl det som är viktigast, min finfina Fredrik!
Sitter på tåget mot Stockholm nu. Dock ska jag av i Norrköping för mitt andra tågbyte mot Katrineholm sen vidare mot Kristinehamn. Har upptäckt positiva delar av att resa själv. Synd bara att hälften raderades när jag insåg att jag inte hade hörlurar med mig, så får väl läsa hela vägen istället. Största delen av den här dagen kommer spenderas på tåget till och från Kristinehamn, men jag behöver kanske lite lugn och ro och bara njuta av det som är utanför fönstret för stunden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar