Jag, Hanna & Jens skapade tillsammans en augustikonsert. Ingen gjorde varken mer eller mindre än den andra. Semir och Ossy hjälpte mig med koreografierna och jag mår så bra av att se andra tycka det är roligt att koreografera för det är vad jag brinner för i dagens läge! Tre veckors hårt arbete avslutades i ljuva kommentarer från publiken, uppskattning från ensemblen. Denna ensemble som kämpar så mycket tillsammans med oss genom så mycket. Ingen är bättre eller sämre än någon annan för alla har något som gör var och en speciell. Jag inspirerade Elias att börja koreografera själv i framtiden och det är delvis ett av mina mål i livet att kunna inspirera andra och att jag då inspirerat honom som endast är 14 år gammal värmer i hjärtat. Jag mördade "min man" fyra gånger om. Den stora förändringen och utvecklingen för mig i årets konsert. Jag stod och presenterade konserten & jag hade myggan för mig själv under en hel vers i en av numren. Stoltheten över Towa som klarade av att dansa, apa sig och framföra något i ett nummer själv (för övrigt samma nummer som jag). Stoltheten över alla debutanterna. Stoltheten över oss alla. Kämpandet och framförallt stödet hos varandra. Ni betyder obeskrivligt mycket för mig, allihopa!
Från ett liv till ett annat. Att lämna den gemenskap som RBT ger mig, men som jag alltid kommer bära med mig i hjärtat. Med inte ens 24 timmars mellanrum startar jag en ny del i mitt liv. 40 mil iväg från det som jag alltid varit vid. Jag gör det med glädje för jag kommer göra det jag brinner för i ett helt år, med en del hemfärder. Jag & Fredrik tror på oss ändå och ser det som en chans att göra vårt förhållande ännu starkare! Jag kommer bo på ett elevhem med 7 andra dansare. Dela korridor med friluftarna! Jag kommer ha ett bra år, känner jag redan nu!
En ny del i livet startar nu, sittandes på X2000-tåget som tar mig till det nya liv som startar i Kristinehamn! Men jag bär med mig allt ifrån Skåne i mitt hjärta. Ni lämnar mig aldrig, aldrig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar