Nu slår en fråga i huvudet på mig. Vad har ödet bestämt åt dig Evelina? Du har hittat hem. *Du vill inte lämna den här stan någonsin, eller om sanningen skall fram till jag inte tillbaka till Skåne. Jag vill upptäcka mycket, med roten i Kristinehamn! Jag älskar människorna hemma, men jag trivs inte i miljön. Det känns inte hemma liksom! Men var börjar man, när man vill slå rot i en ny miljö liksom. Måste ju flytta hem i sommar av ekonomiska skäl, men ändå! Hjärtat vill så mycket, men förnuftet säger att jag inte kan. I sommar kommer jag bo hemma hos min mor och styvfar, spara alla pengar jag kommer över, köpa grejer till fritidsledarlinjen (som jag ber till gudarna att jag kommer in på, annars går min värld under i princip) efter antagningsbeskedet, jobba hemma och försöka tjäna en slant som kan täcka min kostnad för nikotin som ska dras ner brutalt i sommar!
Ja, mitt öde är inte att bo hemma resten av livet. Nu hoppas jag på åtminstone två år till som studerande i Kristinehamn, sen skaffa mig ett jobb och verkligen slå rot här, eller i närheten! Jag vill inget annat! Brukar kunna vara flexibel, men inte när jag vet vad jag verkligen vill!
Fina älskade eviga RBT. Ni gjorde att jag tog klivet ut från min bubbla. Ni anar inte hur tacksam jag är! Helt plötsligt känns inte världen lika skrämmande längre utan riktigt fin. Och den ligger bara där och väntar på mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar