Jag babblar

En dag du minns

Den där dagen i Juni. Det regnade hela morgonen. Vi stod i tivoliparken i över en timme och skrek att vi var så sjukt bra! Stod jämt i varandras famnar och förstod inte att dagen var där. Fick höra rörande tal av lärarna på C4. Se en helt makalös avslutning med en känsla i kroppen av ren lycka och stolthet. Vi tog varandra i händerna, hoppade ner för trappan som man i efterhand inte förstår hur man kom ner för. Togs emot av fler famnar, gåvor hängande runt halsen. Gå på ett släp och fortsätta skrika om hur sjukt bra man är! Denna underbara dag i Juni. Studenten!

En plats du saknar

Tre kvadratmeter trä. Ganska gammalt trä, ungefär 30cm från marken med en brunn under. Där vi delat mycket prat. Den där lilla träscenen i trädgården på teatern. Skvallerscenen, färga håret-scenen, babbelscenen. biktscenen och rökscenen. Tre ganska små kvadratmeter som är saknade!

Något som får dig att gråta

Besvikelse. Inte besvikelse på mig själv, då är jag bara arg. Men när mycket i livet visar sig vara något helt annat än det först visat. 

Dig själv för länge sen

Den som låtsades vara nöjd för hon inte vågade stå upp för någonting. Vågade inte säga åt någon att sluta ty jag var alldeles för rädd för att bli utsatt själv. Jag vek mig när det gällde mina åsikter för att passa in och vågade i princip aldrig vara mig själv. Sån varken vill eller kan jag påstå att jag är nu!

Någon du vill ha med dig hela livet

Mig själv, precis som jag är! Aldrig låtsas vara någon annan igen. Det har jag gjort tillräckligt i mitt liv!