Jag känner något i mig nu som jag saknat. Trygghet i mig själv! Jag har sedan länge känt trygghet i min omgivning, både den hemma i Skåne och den i Kristinehamn men nu känner jag den äntligen i mig själv. Att jag äntligen är på väg mot rätt plats och rätt mål. Jag har varit en förvirrad tjej länge med vad jag vill med mitt liv. Den där tiden mellan studenten och pensionen - men nu känner jag mig trygg! Inte samma panik nu som det var efter studenten. Nu känner jag att jag kommer hinna utbilda mig, jag kommer hinna skapa mig själv den framtiden jag vill ha.
Jag behöver inte ens längre tänka på var min framtid utspelar sig. Om det är i Värmland, Skåne, Stockholm, Södermanland. Vem vet liksom och vem behöver egentligen veta?
Jag är trygg. Trygg i att vakna bredvid Robert, trygg i att gå en utbildning till fritidsledare med specialpedagogisk inriktning, trygg med att bo några veckor ute i skogen, trygg i att veta vad som finns i södra delen av Sverige (underbara vänner, jag har inte glömt er och kommer aldrig glömma er!!!) trygg i att inte veta allt och trygg av känslan att jag gjort rätt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar