Mitt humör steg efter födelsedagsfesten för mig och Kicki. Då fick jag bekräftat att jag betydde något för andra också. Att jag behövdes! Innan dess kände jag mig mest som en nippertippa som folk tog lite energi av när deras var slut. Jag är verkligen så otroligt tacksam över att jag fann Kicki för hon boostade mig som ingen annan den kvällen. Tack!
En vecka senare blixtrar det till mellan mig och Robert när jag äntligen vågar bjuda in honom på fest på elevhemmet. Han stannar hos mig tills solen går upp. Jag fann en trygghet hos honom. När jag var sjuk tog han hand om mig utan att jag ens frågade. När jag somnade av febern hemma hos honom la han ett täcke över mig, höll om mig och lät mig sova istället för att be mig gå hem. Och den veckan vi åkte hem var och en till sig över påsk, var den längsta veckan på länge! Jag blev bombkär och ville inget annat än att vara med honom.
Så såg det mesta av mitt Mars ut. Kickis boost och mötet med Robert är verkligen något jag kommer bära med mig från 2012. Sen genomförde ju skolan projektföreställningarna, men det där projektet är gärna något jag vill glömma, tyvärr!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar