Den sommaren, den kommer ej igen

Slutat spela. 'Kung Renässans och Skånska Prinsessan' är ett avslutat kapitel. Arton gånger har jag spelat Anton, Anna-Catharina, Hanne och så vidare. Arton gånger har jag sett min pojkvän gifta sig med min älskade syster. Arton gånger har vi hört Elias 'ta allmogen till hjälp'. Arton gånger jag har sett några från ensemblen åldras med 40 år. Och det var som Towa sa: 'Även om vi slutat spela kommer vi alltid ha varandra' och det är så otroligt sant. Ljuva RBT och du är närmre än du anar. Snart musikal.

Senaste veckan har jag bott i en garderob. Grävt mig fram bland ungefär 5000 plagg i en väldigt kompakt garderob. Sorterat soldatjackor från 1700-talet, klänningar i 1600-talsstil och så vidare. Fast när det är vårt gäng som städar och fejjar så går det väldigt bra och där blir humor på vägen.

Sitter ikväll på den plats jag numera kallar hemma. Tagit på mig en mindre roll som hemmafru för att inte känna mig alldeles för försörjd av min pojkvän. Njuter av livet, saknar lite, kryddar vardagen med städning, spelar tvspel, sitter på den omöblerade balkongen och skapar nya drömmar. Har upptäckt att alla mina drömmar utspelar sig inte långt härifrån. Många av dem gör, men några nya drömmar har kommit till på hemmaplan.

Just nu tävlar jag i mig själv vilken av mina "personligheter", drömmar och förnuftiga idéer som får ett jobb först. Tretton månader på arbetsförmedlingen är tretton månader för mycket. Visst, där inkluderas de sju månaderna på C4 som utvecklade mig otroligt mycket, men ändå är det för mycket. Dags att börja utnyttja det där kontakterna som man skapat sig under detta helsköna sabbatsår, men som ibland blev för mycket sabbat.

Det gäller att jag ska börja se livet ut flera perspektiv och inte bara nya perspektiv. Försöka se det ur flera samtidigt. För en som inte är mig låter det där säkerligen helkonstigt men för mig är det glasklart. Jag ska starta ett nytt kapitel, med nya möjligheter och Fredrik vid min sida. Jag ska börja utföra det idélla arbete som jag så länge velat starta med Maria. Säger samma sak som förra sommaren. Livet ligger framför mina fötter, det är bara att böra gå.

Sommaren 2010 var bäst, men 2011 ligger inte långt efter och den är inte över. Utvecklingens sommar och en sommar av vidgade vyer. Mycket tack vare de människor jag har omkring mig.

dagar att ta vara på

Ibland glider man in i en lyckobubbla. Jag är på världens bästa plats och har världens bästa sommar med underbara människor. Spelar teater om dagarna, dricker te på kvällarna, badar i bosarpssjön & sover i famnen på en fin kille nästan varje natt. Ibland är livet för bra för att man riktigt ska tro på de. En barbro som skakar på huvudet och skriker "dunka dunka dunka" när hon ska imitera ungdomars musiksmak. Humor och glädje som bara vi i vår egna lilla bubbla kan förstå. Åldern blir bara en siffra och allt det pinsamma blir en glädjespridare till både unga och gamla.

Härliga RBT, lämna mig aldrig, för jag kommer aldrig lämna dig!