Don't let the fear deside your fate

För att förklara en stor del av mig just nu! Troligen är en del sjukt trötta på denna texten men jag kan inte låta bli. För det är så jag känner! Jag behöver tillåta mig själv att känna alla typer av känslor och våga visa dem utåt! 

It's funny how some distance
Makes everything seem small
And the fears that once controlled me
Can't get to me at all

It's time to see what I can do
To test the limits and break through
No right, no wrong, no rules for me,
I'm free!

Jag behöver sluta bry mig om vad andra tycker och tänker om mig 24 7 och bara vara jag, känna det jag känner och vara stolt över de! 

Någon gång ska vara den första...

Ytterligare en jobbdag till ända. Blev en bra dag trots min enorma försovning imorse (2 timmar)! Tack och lov hade jag Jens som ställde upp som chaufför så blev bara 30 minuter sen. Jag kan inte minnas att jag någonsin försovit mig så jag kommit försent till ett jobb! Paniken som uppstod när Jens väckte mig imorse var inte nådig. Och ångesten över att jag inte skulle hinna dit jag skulle i tid eftersom jag har 90 minuters pendling. Men som sagt, det gick bra och de på jobbet tyckte det ändå var imponerande att de tog 23 år innan första gången!

Nu ikväll blir det allsång på skansen. Brukar inte titta på det, men ikväll kommer Conchita som blivit en otrolig förebild för mig sedan ESC så ikväll ska jag bannemej titta. Innan dess blir det att läsa lite som avbrott från verkligheten ett tag. Har fått låna 'Häxornas försvarare' skriven av Jan Guillou av Jens så den får underhålla mig. Historiskt reportage runt ett ämne som intresserar mig och alltid har intresserat mig; Kvinnohistoria!

Ender's game

Film som sågs förra veckan. Den var helt okej, men inte det bästa jag sett. Det bästa i filmen var (som vanligt) Harrison Ford som drog upp nivån på filmen redan i introt. Vi upptäckte efteråt att den är baserad på bok. Jag blev sugen på att läsa boken, då jag fick en känsla av att den kommer vara bättre än filmen!

Angående boost-inlägget

Har inte fått några meddelande om det, men vill ändå förtydliga: Mitt boost-inlägg var inte menat för skryt på något sätt. Jag känner väl bara att vi människor överlag är så sjukt dåliga på att berömma oss själva. Våga tala om för oss själva och människorna i vår omgivning vad vi är bra på! Det var väl mitt sätt att ta första steget, i en resa mot att kunna uppskatta det jag själv gör!

Sorry om någon tolkade det annorlunda! 

Tillbakablick över Juni

Jag lovade en sommarberättelse för ett par veckor sedan. Insåg att en sommarberättelse kommer bli en lång novell, så jag kör en del av den redan nu. Jag tog examen 4 Juni och det följdes av en magisk examenskväll som först var med klassen innan alla samlades på ny plats för att fira att vi gått ut. Där blandades alla möjliga, från alla klasser! Mycket lyckad kväll, natt och morgon. Även om jag dagen efter var lite mer död än levande! Alltid mycket känslor vid dessa kvällar, både glädje och sorg. En del människor växte för mig den kvällen, vilket är synd att det ska ske precis innan man ska säga hejdå!

Examensdagen precis innan cermonistart. Nervös as hell!

Efter examenskvällen följde ett par mysiga dagar i Kristinehamn, med massa film och serier innan det var dags för nästa äventyr. Jag mellanlandade som "flummare" på KPS audition till dans också. Jag hade redan kommit in då men var med för att peppa de sökande och samtidigt lära mig lite av höstens material (som för övrigt är hur grymt som helst!). Jag packade ur mig från Järnvägsgatan och begav mig iväg. Nästa äventyr som väntade var DHS14 (= Dreamhack summer 2014) i Jönköping.

Som uppladd till detta spenderade jag ett par dagar i Ås hos Oskar tillsammans med Tom-André. Kan väl inte undgå sanningen att det blev en hel del spelande under dagarna, men vi gjorde annat också. Typ åt och handlade....! Roadtripen tog fart den 13:e då vi först åkte till Västerås och hämtade Goofy innan vi åkte till en mysig gård utanför husqvarna där vi sov natten till dh. Sen var dagen kommen! Jag var fylld av förväntningar samtidigt som jag var skitnervös.... skulle jag passa in? skulle jag fatta något? Skulle jag ha roligt? Och visst hade jag kul, riktigt roligt! Så pass roligt att jag vill åka till DHW14 (= Dreamhack Winter 2014). Det var inte 10000 nördar som satt vid varsin skärm i tre dygn - det var så mycket mer! Det går inte riktigt att beskriva för mig, det måste nästan upplevas. Jag lärde mig iallafall att jag ska sluta ha fördomar om evenemang jag inte deltagit i.

Under DHS invigde jag min nya dator. I love it!
Bild lånad av Tom

Slutar Juni, denna underbara månad där? Icke! Direkt efter DH (efter en jävlans massa bilstrul, bärgning och vaken tid på ca 38 timmar) satt jag och Tom-André på tåget mot Skåne. En kvick visit på teatern för att hämta nycklar och samtidigt träffa de som var där. En natt hos mamma som gick alldeles för fort. Den 19:e åkte jag och Tom-André till Simrishamn för att fira midsommar. En midsommarhelg som blev jättemysig trots att den var väldigt kall. Mycket kramar, kärleksprat och diverse dilemman under en och samma fina helg. Cajsa och Timmy är änglar som lät oss alla bo hos dem!

Söndagen efter midsommar (närmare bestämt 22 Juni) satte jag mig på tåget mot huvudstaden och där är jag nu också. Där jag jobbar jobbar och jobbar lite till! Däremot har det hänt mycket därimellan också. Det får dock komma i ett eget inlägg! Jag kände mig ensam i Stockholm, men det behövde jag inte göra länge! Redan på tisdagen fick jag sällskap och sällskapet stannade kvar Juni ut. Under de dagarna blev jag introducerad för SF-bokhandeln i gamla stan. En affär där jag utan tvekan skulle kunna konsumera otroliga summor pengar på sådant som är av mitt intresse!

Förutom detta då har jag jobbat två veckor i Södertälje. Där min arbetsdag rent mentalt börjar 06.10 och pågår till 17.30. Nu har ni fått Juni i korta drag! Over and out.

Boost åt mig själv (en lång sådan!)

Jag gjorde en insikt idag på tåget. En insikt som kan ses som ganska livsavgörande, åtminstone från mitt perspektiv men kanske inte för omgivningen. Jag har insett mitt kall i livet, eller ett av mina många! Jag tror jag vet varför jag flyttar på mig hela tiden. Ja, jag har valt att byta bort ordet fly mot flytta på mig för det är det jag gör.
Varför lämnade jag teatern när jag hade som mest att säga till om? Varför får jag för mig att boka en gympasal 4 timmar i veckan, för att sen strunta i att gå dit? Varför startar jag upp hundratals projekt i mitt liv utan att komma fram till en final? Jo, jag har grunnat i det här fram och tillbaka och tror jag kan ha åtminstone en förklaring. En förklaring av många. Jag vill vara den som lämnar över facklan. Jag vill få andra att våga det jag har påbörjat och utnyttja mina entreprenöriella egenskaper till att vara en motor för andra. Jag planterar blomman, men andra vårdar den. För att ta exempel ur mitt eget liv, tre ganska tydliga exempel.

1) När jag första gången tackade ja till att göra en koreografi på Rickarums byateater såg jag inte mig själv vara kvar på teatern som koreograf 10 år senare. Jag såg möjligheten för en ensemblemedlem att göra koreografi istället för att ta in en utomstående, för att på det sättet kunna känna av gruppen på ett helt annat sätt. Eftersom man som gruppmedlem känner till både förutsättningar och förmågor. Det gör man inte när man kommer utifrån, vilket gör att man (tyvärr) sätter en lägre ribba än vad gruppen faktiskt klarar av. I den stunden såg jag mig som personen som sprang med första stafettpinnen, för att sen lämna över den till andra medlemmar. Jag skulle vara den som vågade göra de första stegen, men jag skulle inte "behålla" den makten för alltid. Och mycket riktigt, idag ser jag andra medlemmar som skapat danser och vågat ta ansvaret för att skapa danser. Likaså regi och producering.

2) Mitt första år på KPS fick jag en galen idé. Att jag skulle testa "gymnasieleken" från C4 fast på eftergymnasial nivå. Att gömma godis på skolan som alla skulle få leta efter. När jag lämnade fram förslaget var många i personalen skeptiska, men gav mig några hundralappar för att kunna köpa lite chokladtomtar att gömma. Detta blev en succé! Och istället för att ge mig skeptiska blickar hyllas jag nu istället av både personal och andra elever. Detta gjorde att nya projekt kom igång och jag landar nu stadigt på 7 arrangemang under mitt initiativ. Men precis som med koreografin var inte mitt syfte att vara den enda som sysslar med detta. Jag ville inspirera andra till att våga göra dessa ting för sina skolkamrater för att skapa positiv energi på skolan - åt alla! Och även där lyckades jag lämna över stafettpinnen. Nu i år kommer jag fungera som en mentor för två nya som ska hålla lek-kommitén vid liv. Det gör jag stolt, med förhoppningen att kommitén aldrig kommer dö ut!

3) Lite hattigt så tog jag och en annan kille initivativ att boka KPS idrottshall två kvällar i veckan under mitt första år på skolan. Där finns inte så mycket jag kan nämna mer än att jag startade med lite styrkepass, lite badminton och volleyboll tillsammans med Dennis och Axel. Nu, tre år senare är hallen fortfarande aktiv. Varje tisdag och torsdag samlas elever för att idrotta tillsammans. *High five* även där.

Så nej, jag har inte flytt från de projekt jag startat. Jag har inte glömt att de finns och jag ångrar ingenting av de jag startat. Men jag vill genom min ostimulans och energi visa för andra att allt går om man vågar. ATt man ska våga tro på sina idéer och inte vara rätt för att testa!

Mina projekt är långt ifrån slut. Jag stannar inte vid koreografi, regi, producering av föreställningar, sista-minuten-utställningar, lekar, idrottshall, skattjakter och så vidare. Så fort jag märker att jag har något att ge, människor att motivera eller uppdrag att uträtta kommer jag stanna, tills det är gjort! Förstår visserligen att det inte kommer fungera i längden i livet att jämt flytta på sig, men så länge det är möjligt ser jag det som min livsstil. Jag vill använda min energi, åt att ge andra energi! Då blir jag stimulerad.

Jag må vara en kvinna med alldeles för mycket spring i benen ibland. Men om den kommer till nytta för att ge andra energi, är då energin dålig? 

Simple fact!

En del människor gör världen så mycket bättre, bara genom att finnas till! Nu ska Karlsson försöka hitta tillbaka till verkligheten efter 10 dagar i en bubbla!

Viva la Eda

Den här sommaren påminner mig om hur tacksam jag är och borde vara för mitt liv,  precis som det är! Jag har verkligen lyckats blanda nytta med nöje hela sommaren vilket jag vet att jag mår bäst av. Jag kommer skriva en lång historia om denna makalösa sommar, när den faktiskt är förbi. Just nu har jag för mycket att njuta av för att göra de.

Nu i skrivande stund sitter jag iallafall på ett underbart soldäck i eda glasbruk. Ett stenkast ifrån Norge hos Tom-andré, en människa som får mig att må fantastiskt bra! Här stannar jag tills imorgon då de är dags att göra "nytta" igen i två veckor i Stockholm. Sen åker jag till mor i Skåne en vecka innan skolan börjar igen! Då går jag danshandledarutbildningen.

Nu: Ticket to ride (revansch... för Tom-André)