29 november 2012

jag vet något som är evigt

No measure of time with you will be long enough. But let's start with forever.

En underbar gåva från min Robert, från Skottland. Jag vet något som är evigt hos mig. Jag vet var jag är trygg och orädd och jag vet var jag trivs allra bäst!



"It's a claddagh ring. The hands represent friendship, the crown represents loyalty ... and the heart ... Well, you know ... Wear it with the heart pointing towards you. It means you belong to somebody."
- Angel (Buffy the vampire Slayer)

ur balans

Jag är sjuk. 
Inte så det syns. 
Jag är ur balans.
Jag saknar aptit (men jag äter!), känner ingen hunger, sover dåligt, svårt att sitta still, svårt att ta saker på allvar och få saker gjorda. Jag, som värmlänning har alltid varit den strukturerade duktiga flickan!
Vad händer med mig?


Kan inte längre hålla upp fasaden.
Snart brister allt
och jag går av på mitten!



26 november 2012

ledig en måndag

Att vara ledig en måndag är inte så speciellt jätteroligt egentligen. Jag vaknade flera gånger och trodde jag hade försovit mig, vilket jag inte hade, men min skalle fungerar inte riktigt när helgen helt plötsligt får en extra dag.
Idag ska jag plugga tillsammans med tekoppen. Har egentligen tvätttid men prioriterar plugg istället, för det är något jag behöver göra idag. Så tvätten får faktiskt vänta! Nu är det kommunikation och sociologi.
Sen är det promenad,
sen är det möte,
sen är det film,
sen är det sova.



Barn

Insåg vilken del av livet jag är på väg in i nu. Innan jag skriver vidare vill jag bara bekräfta: Jag är inte med barn! Men nu åter till ämnet. Tre av mina vänner har ganska "nyligen" blivit mödrar för första gången. Har inte riktigt fått in i huvudet att det där med barn kommer bli mer och mer aktuellt i mina umgängeskretsar inom några år. Snart har vi träffar med våra barnvagnar liksom. Har inte riktigt smällt det faktiskt!
Men två mirakel har kommit till världen, Evali och Alwe! Två otroligt vackra mirakel.
Grattis Sara, Rikard, Kicki och Patricia till dessa mirakel.

Jag kommer vilja ha barn inom några år, men känns som jag inte kommer planera det vidare noga utan det kommer när det är menat att komma.
Men barn är det vackraste som finns.
Barn är framtid.

25 november 2012

En rutig filt

Jag har en rutig filt på elevhemmet. Den värmer mig gott nu när inte min finaste är här och kan värma mig! Jag ska plugga ikväll. Har massa kommunikation att läsa, men först ska jag mysa ner mig en liten stund till under den varma filten. Jag är trött och inte alls på plugghumör egentligen, men nu gasar vi! 
Jag har hemlängtan, massa hemlängtan!

12 november 2012

Om jag dör imorgon

så ska ni inte ha någon begravning i en kyrka där alla är svartklädda, sjunger tre psalmer och sen lägger ner mig i jorden. Efteråt äter ni billig gräddtårta färdig från ica som kyrkan bjuder på och gråter, beklagar sorgen till min familj och sen försöker gå vidare och minns allt som något jobbigt!

NEJ! När jag dör ska jag ha min begravning i en lokal som betyder något för mig. Alla ska vara klädda i glada färger och sjunga glada sånger, typ teatersånger och härliga musikallåtar! Ni ska ha blommor i håret och efteråt ska ni ha picknick i en trädgård där ni äter chokladöverdragen prinsesstårta för det är min favorittårta. Om det är snö ute får ni sitta inne men sitta på golvet och låtsas att ni har picknick. Ni ska skratta och vara glada och fira att jag levt istället för att sörja att jag är borta. På kvällen ska ni ha en stor fest där ni spelar musik som påminner er om mig, så att jag på det sättet får leva kvar hos er. När jag dör är jag inte borta. Det är bara skalet som har dött, min själ är kvar hos er. Så fira själen och minns mig med ett leende på läpparna! Om jag var en glad tjej när jag levde som spred glädje, så fortsätt vara glada även när jag är borta för det jag åstadkom är evigt.

Beroende på när jag dör...
Ung: Min aska sprids ut i havet (östersjön) eller bosarpssjön så när ni ska sörja går ni och sätter er på stranden istället för att gå till en kyrkogård. Tänker en stund.
Gammal: Begravas bredvid min älskade, eller där min älskade planerar att ligga när den går bort. På en vacker plats!

Ps: Kände mig tvungen att föreviga detta någonstans efter att ha sett Torka aldrig tårar utan handskar för tredje gången!

Allt förändras med tiden

Jag minns när jag var liten. Fast egentligen var jag inte liten. Egentligen var jag en vilsen tonårstjej, så tonåring! När tanken att stanna i skåne var självklar. Att bo i hus utanför Tollarp (hemorten) tillsammans med man och två barn i ett rött hus med vita knutar. När jag alltid skulle umgås med samma personer och leva i en lyckobubbla hela livet. Sen någonstans runt tiden då bilden med studentmössan togs, då förändrades allt! Jag träffades av en blixt och ville helt plötsligt träffa nya människor utan att säga farväl till det gamla.

Det blir sällan som man tänkt sig. En del har jag fortfarande stadig kontakt med, medans vissa förvsvann tillsammans med tidsvattnet. Mitt hjärta slår fortfarande för många av er och jag glömmer aldrig dem som kramat mig när jag varit ledsen, som skrattat tillsammans med mig långt ut på nätterna, som vandrat från biljard tillsammans med mig som de starkaste människorna i världen och som funnits där genom både skratt och tårar. Jag glömmer er aldrig! Fina vänner, fina människor, mina hjältar!

Men nu skriver jag från ett annat perspektiv helt plötsligt. Jag levde inte alls kvar i den där bubblan. Istället lämnade jag bubblan och flyttade "till ett land långt långt borta" där jag nu har utvecklats till en ny Evelina. Klart att spår av den gamla finns kvar. Jag älskar fortfarande disney och brinner för att hålla idélla verksamheter vid liv, men jag är någon annanstans just nu. Om jag kommer återvända eller inte, det kan jag inte svara på eftersom allt förändras med tiden. Det kan jag verkligen tala för nu också. Allt förändras med tiden, även jag! Men jag kommer fortfarande vara Evelina, den Evelina jag är menad att vara. Evelina som älskar och hyllar livet, som vill kramas mycket och dansa genom nätterna. 









Evelina kommer alltid att finnas kvar, men i vilken form vet jag inte. Det vet ingen, för allt förändras med tiden!