For you Sara

Fick tips om att uppdatera bloggen om kvällens underhållningen. 2,5 timmar sena med tåget. Jag är trött men kan inte sova för är rädd att jag missar någon information. Så istället för att vara framme 22.02 kommer vi vara framme 00.35. Aldrig mera SJ när bilägande är ett faktum.

Anledningen till förseningen: Ett tåg körde mot röd signal, vilken förare gör det liksom? Visst, det är en mänsklig faktor antar jag, men lika korkat för de! Aja; film och Coca Cola. Bistron bjuder ju på läsk ;)

Elvis i glada hudik underhåller mig hela vägen hem! ;) 

På ett tåg på mörka spår

Nu har den fem timmar långa resan till Skåne börjat. På måndag 15.00 opereras jag, efter fyra månaders väntan! På tiden kan man säga. 

Imorgon fyller min mamma år och jag har köpt en urfin present åt henne om jag får säga det själv. Under helgen hinner jag förhoppningsvis skriva om Hudiksvall också :)

2013: december

Sedär, jag klarade att skriva en årsresumé. 12 timmar efter att jag sa att det skulle gå åt pipsvängen så gick det. Självdisciplin och ambitioner som sagt!
Jag bakade lussebullar med Damir (där jag verkligen fick träna på mitt sätt att förklara, för damir är blind och vi skulle förklara hur man skulle rulla lussekatterna - vilket resulterade i att han gjorde en hästform istället), Fredd och Linny som sagt gjorde lussekatter som adventsmys.

 Jag jobbade andra helgen på mitt nya jobb som lägerledare (ambitioner, jag kan också!) på äventyrsläger. Jag trivs superbra på det jobbet och vill nog typ aldrig byta bort de!

Axel tog emot de stipendium jag fick förra året. Det var han värd för han är bäst! Jultomtar, julmys, mosters älskling, granpynt, julavslutning, julshow, lucia - Det blev en väldigt bra avslutning på 2013 iallafall! Gott nytt år och tack för 2013. Jag vill satsa 2014, på mig själv och mina drömmar - skita i andras åsikter helt enkelt! Vill jag plugga mer efter det här så ska jag göra det!

2013: november

Lite bättre månad, men jag är fortarande "sjuk". Däremot börjar jag se lite positivt i mig själv igen och ser att jag har ambitioner och självdisciplin. Jag får högsta omdöme på uppgifterna vi lämnar in, får mycket push från mina lärare och klasskamrater och jag inser då - jag kommer fan klara det här! Den tanken driver mig än idag, två månader senare.

I November åkte min klass till Stockholm för studiebesök på fryshuset och träffstugan. Vi gick omkring och bröt normer, jag dansade improvisativt på torget i gamla stan och vi hade allmänt roligt. Vi tog även det bästa hoppkortet genom tiderna!

Resten av månaden ökade mina ambitioner och allting började bli ljust igen. Det kanske skulle bli en bra avslutning på 2013 iallafall? Jag pluggade mest och höjde förväntningarna på mig själv, vilket gav väldigt bra resultat!

2013: oktober

Oktober. Bekräftelsen kom, jag hade ångest! Inget hot mot mina studier eller hälsan i stort, men den påverkade mig psykiskt i två månader. Idag är den bättre, men oktober var ett mörker. För att dämpa min ångest ökade jag mina ambitioner i skolan, för att ha något att fokusera på när smärtan i bröstet var som värst. Detta gav mig högre krav och mitt sociala liv försvann ett par veckor.

Sen åkte jag på lov, och hade lov! Efter det, kosttillskott och galet mycket boost från de som står mig nära klarade jag mig fint, hela månaden ut. Men oktober är mörk, en mörk månad utan så mycket glädje ämnen. Men den gjorde mig stark, riktigt stark! Så jag kommer vara tacksam för oktober också, även om du var mörk!

2013: september

Resumén funkar lite ändå just nu. Nu är vi i september. Där anordnade vi inspark för våra ettor, där de fick kostymlappar till vad de skulle klä ut sig till. Vi i FL2 körde på Sui-Up och där var Pola min kavaljer. Jag var hans "bondbrud" så att säga. 

Denna månaden hade jag mitt stora test också. Höstvandring! Så mycket nerver innan i samband med all planering! Kommer jag hänga med på kartan? Kommer vi få med jouletten överallt? Kommer mina benhinnor hålla? Kommer gruppen vara nöjd med mig som ledare? - Och allting gick skitbra! Alla var nöjda när vi som en grupp tillsammans gick in i lenungshammar, underbar känsla av stolthet genom hela mig!

 Näst sista kvällen, då på östra kalvudden i Glaskogen. På bild ser ni mig, Elina och min lärare Öyvind som var i min grupp eftersom Kristin som sitter i rullstol skulle med i jouletten. 

Från insparken. Kände oss som två filmstjärnor

2013: augusti

Välkommen augusti. Också en väldigt bra månad! Jag, tillsammans med Jens och Hanna regisserade, koreograferade och producerade en jubileumskonsert på teatern. Den blev välbesökt och väldigt lyckad och uppskattad (av både publik och ensemble). Jag gjorde radiodebut och intervjuades inför projektet!

 Min underbara och stora ensemble där det är 85år mellan den äldsta och den yngsta!

Efter äventyret i Djurröd begav jag mig tillbaka för mitt sista år i Kristinehamn. Då far vi direkt iväg till Norge för att fjällvandra och det var något av de coolaste jag gjort! Jag besteg Glittertind (norges högsta punkt!), gick i memburudalen och gick lilla beseggen + att jag raftade i Sjoa. En så rolig och cool vecka! Man uppskattar verkligen naturen när man är ute på det sättet!

 Turen på lilla beseggen. Sjuklig utsikt och galet brant!

I Memburudalen. Vi tog en liten vandring uppför en kulle på eftermiddagen. Jag slog mig ner bland bären så lalla passade på att ta bild. Ungefär 10 sekunder efter att bilden tagits upptäcker jag att jag lagt mig i ett myrbo. Tack och lov är jag inte myrrädd. De var bara väldigt irriterande när jag låt så bra där! 

Upp på Glittertind!

2013: juli

Sömnlös, men på så mycket bättre humör så nu är jag redo att reflektera över Juli 2013. En av toppmånaderna, där allting var vackert, ljust och förhoppningsfullt. Jag åkte till ullared med mamma på en av sommarens soligaste dagar. Jag, Sara och Elias åkte på affischturné vilket blev så pass bra att jag och Sara tog en tur till några veckor efter med nästa uppsättning av affischer. Jag spenderade så mycket tid med Sara och Evali, jordens vackraste 1-åring som gjorde mig så glad bara av att vara barn (Heja alla barn!).

En vecka i Grythyttan med Roberts familj precis som förra året. Den vackraste veckan på hela året. En vecka utan el, vatten och vardagens bekvämligheter. Istället får vi klart vatten, bastu varje kväll, avslappning, bortkoppling - bara underbara ting! I år åkte jag vattenring själv och höll mig kvar på den. Vi var på Loka Brunn en av dagarna. Gustavsvik en annan dag när det regnade väldigt mycket. Jag och Roger simmade över viken igen (ca 1400m fram och tillbaka). Den veckan är underbar!

Tillbaka på skånsk mark; dags för släktträff. Jag och mina bröder träffas inte så ofta så när vi väl gör de betyder det väldigt mycket! I år lyckades vi även på en bild på oss tillsammans. Inte den mest charmerande, men en bild iallafall.

Juli var en fin månad som sagt. Inga mörke moln och inga sorger, bara sommarlycka! Med alla vänner och all kärlek som fanns där.

jagsvag

Årsresumén gick åt pipsvängen i år också, men så får det vara. Jag har hög jagsvaghet igen, vilket drar ner hela mig. Jag jämför mig med andra och avundas andra, istället för att uppskatta det jag har och vad jag är bra på. Mänslig faktor? Jag är trött på att skriva hur bra allting är hela tiden, för jag vill ju bara skriva. Men vem vill läsa klagofyllda inlägg där optimisten är den strösta främligen - inte jag, inte när jag själv skriver iallafall.
När humöret är rätt ska jag skriva om mina dagar i Hudiksvall, för de var underbara och därför ska de skrivas när jag är glad. Inte när jag är som jag är nu. Jag ska även försöka slutföra resumén, för de resterade månaderna på året hände de så galet mycket roliga saker, så behöver skriva om det!

2013: juni

Nu sätter resumén fart. Hinner med en månad till idag. Juni! Men först vill jag lägga till en sak från Maj som är stor för mig. Jag klippklättrade "på riktigt" för första gången i mitt liv. Vi var ute vid sveafallen utanför Degerfors och klättrade en heldag. Det var en otrolig dag och många höjde sina egna nivåer.

Nu till Juni. När jag flyttat hem åkte jag i stort sett direkt till Bäckaskogs slott för att se Evelina och Ossy gå in till deras bal. Den sjukaste känslan någonsin med tanke på att båda två var 13 (Evelina) och 15 (Ossy) när jag träffade dem fösta gången. Nu var båda två i studentålder och skulle gå på sin studentbal. Jag tog även emot båda på studenten, men var bara närvarande vid Evelinas mottagning hemma. Där, tillsammans med många släktingar, firade vi Evelinas studentdag. Fin start på sommaren! Nu vantade resten av denna underbara teatersommar!

2013: maj

Maj maj måne, kan lura dig till Skåne. Har aldrig förstått mig på detta, men men! Maj var kommen. Valborg var lugn hemma på Järnvägsgatan. Vi bjöd Kicki och Patte på bröllopsmiddag (alla fyra var borta när de gifte sig och döpte Alwe då därför hade vi en egen liten fest istället) och sen festade vi med några vänner till på kvällen. En lyckad valborg!
I skolan väntade Kanothajk & Särskole-DM innan vi går på sommarlov. Eller rättare sagt det praktiska innan vi gick på sommarlov.

Särskole-Dm var något av de bästa jag varit med om. Sån glädje över det enkla och sättet de peppade varandra - underbar dag trots att det konstant regnade nästan hela dagen. Jag är glad att jag ska vara med och anordna det i år. I varv med detta planerades det vandringar i olika grupper. Kanothajken var kanon. Min ryggskada stoppade inte mig från att delta hela veckan även om jag fick "skjuts" en av eftermiddagarna.

Sen, sist men inte minst; Roberts och Toves examen! En galet stolt Evelina satt i publiken när deras namn ropades upp och de fick hämta sina examensbevis. Jag tjöt när de berättade om deras två år inför skolan och genast insåg jag att jag var halvvägs. Halvvägs genom den utbildning som skulle bli mitt livs utmaning. Och då bestämde jag mig; Jag ska fan också klara det här! Delta i allt och se till att göra det efter min absolut 100%;a förmåga!

2013: april

Som vanligt när man lever ett liv utan internet så halkar resumén efter lite eftersom jag får passa på att skriva när jag har internet. Iallafall: I början på april hängde jag fortfarande en del i Alanya. Närmare bestämt den 6/4 åkte vi hem igen. Lite vemodigt då man inte ville ändra den vardag som var då. Ensam med Robert och inga "måsten" och inget som drog i oss från något håll, utan bara tid att vara. Spenderade många timmar promenderandes längs gatorna samt vid poolen läsandes.

När vi kom hem då. Vardagen kontrades av festligheter, när man orkade. Dagarna i skolan kompletterades med svenssonlivet tillsammans med robert, linda och tove som jag då bodde ihop med. Att leva här och nu och uppskatta det vanliga, och inte sträva efter det kolosala - det är något jag kommer sträva efter senare, det vanliga!
Klassen hade vårshow inför skolan där jag drog ett stort strå till stacken, mycket tack vare teatern hemma. Mina tankar och min kunskap om vart man bör börja och hur man kan lägga upp repetionerna gav mycket lugn till min klass och det uppskattades i slutändan också! Det blev en lyckad show där vi bjöd på en hel del skratt till publiken.

2013: Mars

Mars. Ljusglimten på året! Nog en av de bättre månaderna för mig. Ångesten blev hanterbar och jag började må riktigt bra igen! En skidhelg i Sunne, St.Patriks Day, skidresa till Trysil, resa till Turkiet - ja, underbar månad!

För att fira min födelsedag överaskade mina fina vänner mig med att komma med ost och kex till lägenheten. Där satt vi, en helt vanlig dag, och käkade massvis och bara snackade strunt i flera timmar. Jag har så himla fina vänner! 

I slutet på Mars åkte jag och Robert till Turkiet en vecka, till vackra Alanya. Vi hade en dålig väderdag (då var vi även mest fotoaktiva) annars var det toppenväder hela veckan! Underbar vecka som vi verkligen behövde båda två!

 Det var St. Patricks Day så vi drog iväg och kollade på Dublin Fair (som blev en av favoriterna efter det!) och hade så galet kul. Så pass kul att Tove fick bära Robert hem på ryggen.

Jag fick äran att se genrepet av dansarnas föresällningar. Riktigt bra föreställningar, som vi tyvärr missade med ljus och ljud eftersom vi var i norge på HC-utbildning då!

 Ett av årets höjdpunkter. TRYSIL med fritidsledarutbildningen. Trots att mina benhinnor mådde skit här så hade jag en fantastisk skidvecka och fick bo med Robert hela veckan. Det var helt fantastiskt och helt underbara backar i Trysil. Ett favoritområde när de kommer till skidor i framtiden.

Robert åretförenades med Snowboarden. Trots några blåmärken på rumpan lärde han sig åka bättre och bättre!

2013: Februari

Ja, andra månaden på året. Väntan på grönskan och det sköna och varva vädret. I början på månaden satt jag i rullstol i fyra dagar (dygnet runt) och insåg att jag aldrig varit så tacksam för mina ben som jag blev då. Tack och lov hade jag fina klasskompisar som hjälpte mig runt eftersom det var 1dm snö ute just de dagarna. 

Dennis fyllde år och det firade vi på elevhemmet innan han åkte till Indien. Det var en fin tillställning även om det flippade senare mot natten. Februari var en pluggmånad. Mycket plugg och projekt och livsnjutande för min och Lindas del i vår vackra lägenhet. Alla hjärtans dag hade vi protest-mot-arrangemanget-frosseri. Vi köpte hem massa toblerone och kollade på kärleksfilmer. Även om jag har pojkvän så avskyr jag alla dessa dagar (alla-hjärtans-dag, morsdag, farsdag och så vidare) så försöker alltid göra tvärtom!

2013: Januari

Nu startar årets resumé. 2013 var ett spännande och underbart år på många sätt, samtidigt som det varit en kamp! Jag har stridit med ångest under året, något som stärkt mig samtidigt som det ibland har fått mig att vilja ge upp. Men överlag har det varit ett underbart år där jag verkligen har levt för mig!

Januari startade med gasen i botten. Jag åkte med sju andra till Beito i Norge för att vara ledsagare på ett skidläger för ungdomar med funktionsnedsättningar. Det var en otroligt givande vecka som fick mig att inse vad jag ville jobba med i framtiden! Detta var höjdpunkten i Januari.

Fortsatt i Januari hade vi tillgänglighetsprojekt i skolan. En hel dag skulle vi prova på att sitta i rullstol, vara blinda och döva (inte samtidigt dock). Också ögonöppnande och givande på många sätt! I slutet av Januari flyttade jag och Linda till samma lägenhet som Robert och Tove. Äntligen levde jag drömmen om att bo i världshistoriens coolaste lägenhet (diplomatbostad i renässansstuk).