-

Min vilda längtan.
Min jävla trasighet.
Mitt högmod,
se på mig för jag ska aldrig, aldrig dö.

åtminstone inte min kärlek till det jag håller kärt,
de kommer fan aldrig dö

min lilla kyckling

Dessa två söta tröjor tryckte jag hem idag förresten. Har ju lovat mig själv att börja använda tröjor med tryck och inte bara enfärgade tröjor. Det är en början iallafall! De är fina, speciellt kycklingen!

osminkad. nykter. lördag.

Jag har faktiskt haft en ganska skön lördag. Jag har flyttpackat i stort sett hela dagen, när jag inte har legat framför tvn och druckit te. Tanken var att jag skulle plugga på kvällen, men som vanligt blir det inte riktigt som jag tänkt mig! Kan inte någon vänlig själ skänka mig tillbaka min självdisciplin som jag hade i höstas.

Fast något som är ganska fantastiskt är att jag inte längre blir stressad av att läsa de där sidorna jag "måste" läsa till på måndag. Allting löser sig liksom till slut ändå! 

Jag har efter den här omtumlande hösten verkligen upptäckt vad som är viktigt i mitt liv och det ger mig mer att prata med mina vänner varje dag och se till att jag mår bra i själen, än att läsa de där 57 sidorna vi skulle läst egentligen. Sen om det biter mig i stjärten om ett tag - det är ett problem jag får ta då! För jag måste lära mig prioritera mig själv och mina nära framför det som jag "borde" prioritera!

Nu: Kvällspromenad innan jag lägger mig och läser! Tur att det är intressant studielitteratur.

Beitostölen

Jag har varit en vecka i Norge, som ledare på Barnas Ridderuke! Detta var något av det bästa jag har gjort i hela mitt liv och det har utan tvekan förändrat mitt liv. BRU är ett skidläger för barn med funktionsnedsättningar så de får åka längdskidor, både i spår och i backe. Vi hade otroligt kul på köpet! Otroliga dagar och otroligt sällskap och framförallt otroliga barn. Tack för att jag fick uppleva detta!

Nu är det tillbaka till skolan som gäller och tillbaka till fokus. Jag är väldigt trött om dagarna emellanåt, men det går ändå bra! Magen mår bra igen.

Och, jag ska bli sambo med mannen jag älskar! Livet kan inte bli bättre!

 Vi åkte förbi Utöya. Kändes overkligt! 

 Fjällen kommer närmre och närmre. Norska fjället är vackrare än något annat jag skådat i hela mitt liv, helt utan att överdriva!

Den här vyn hade vi från stugan. Kanske ser litet ut på bild, men det var så otroligt mäktigt. Vart du än såg så var det fjäll fjäll och mera fjäll. Så sagolikt! 

2012: fortsättning

Resten av 2012 liksom flöt på. Det finns ingen anledning att skriva av varje månad för allting blev liksom densamma varje månad. Jag vandrade en vecka i glasskogen utanför Arvika. Den vackraste skogen jag någonsin skådat! Jag klarade av flera uppgifter och projekt i skolan och fick bra feedback på det.
Jag tog med mig en del av C4 in på KPS. Att starta en lekkommité är något av de bästa jag gjort på skolan, för jag ser aktiviteten och glädjen i det vi arrangerar för skolan. Jag anordnade en myskväll på skolan där några få dök upp, men ack så mysigt vi hade! Jag har det alltför bra, men det är för att jag väljer att tycka att det är bra också.

Jag gav Axel finpresent, finfina Axel. Finaste Robert fyllde år och han fick en vecka i Turkiet av mig som vi åker till 30 mars. Vi stannar där över påsk och i en vecka har vi bara varandra. Sverige lämnar vi liksom bakom oss!

Jag fick dansa igen! På höstfesten till Swagger Jagger och Gangnam Style. Riktigt roligt! Jag har varit utklädd till grek i skolan och min klass vann bästa utklädnad i volleybollen då vi var utklädda till snövit och de sju dvärgarna (jag var snövit). Fina kvällar, fina promenader och vacker höst! Fin Lalla och fin Linda förgyllde mina dagar och fanns där för mig när höstdepressionens små tänder visade sig, för att dra mig ur det innan det blev värre!

Jag fick stipendium. Jag, som inte förstår vad jag har gjort som förtjänar de stipendierna, framväxta till en stämpel av heder och lojalitet mot ens skolkamrater! KPS-anda hit och dit, men jag är bara mig själv och försöker göra skoltiden så rolig och givande som möjligt, för så många som möjligt!

2012 har som sagt lärt mig att allting går om man bara vill. Jag kan nå vilka mål jag vill om jag bara hjälper drömmarna lite på traven! Jag tänker fortsätta uppfylla mina egna drömmar, med Robert och fina vänner vid min sida!

Tack 2012, nu välkomnar jag 2013 med öppna armar där solsemester, skidresor och andra äventyr väntar!