packåsna

Härligt! Pluggandet klart och packandet är genomfört. Nu är det bara att vänta tills imorgon 14.51 då mitt tåg går. Nej, men innan dess ska jag se till att njuta av sista kvällen här hemma på lite mer än en månad. Imorgon blir det Södertälje som bjuder på massvis av äventyr fram till tisdag. Då åker jag till Stockholm!

BTW, om tre veckor ska jag jobba på ett musik- och dansläger utanför Stockholm! 

Jag lääängtar!

en vänskap så stark

Fick idag äntligen träffa min Madde för första gången på evigheter. Tror det var typ ett år sedan vi träffades sist så det var verkligen på tiden! Vi har så mycket minnen tillsammans vi två. Vi lärde känna varandra 2007, genom våra dåvarande pojkvänner som höll ihop, och har sen dess varit varandra trogna. Sen jag flyttade har jag ett par stycken som jag vet var jag har när jag kommer hem, inte så många, men det finns ett par. Madde är en av dem!
Det spelar ingen roll hur länge vi är utan varandra. När vi ses igen så är det precis som att ingenting har hänt! Vi uppdaterar varandra, skrattar och försöker hänga med i varandras liv.
Din vänskap värderar jag högt Madde! Ta hand om dig.

plugga pausa

Plugga, dricka te, plugga, tända ljus, plugga, plocka, plugga....

Jag förösker hela tiden hitta ursäkter för att undvika ämnet resiliens som är grunden till mitt kommande stora arbete. Jag tycker det är vrålintressant men raderna går liksom ihop numera för att jag läst för mycket! Nej, en tepaus (till) sen fortsätter jag en liten stund till. 

Hösten levererar

Mamma känner mig så väl. Hon har bakat punschrullar vilket är min absoluta favorit. Hon köpte även hem satsumas till mig. Min kväll var räddad igår! Tända ljus, film, satsumas, te och punschrullar - jag är i himlen!

Det var ungefär så min gårdag såg ut också. Tandläkaren på morgonen, mormor och morfar på eftermiddagen, plugg på eftermiddagen och sedan bara mys mys mys och kvalitétstid med mig själv! Detta är det bästa med hösten!

Malmö, middadg och Hercules

Jag och mamma vaknade tidigare än vanligt imorse och därför bestämde vi att vi skulle åka och köpa det nya golvet redan idag. Vi åkte till Bauhaus i Malmö och efter det gick vi en runda på IKEA. Jag hittade mycket fint till min framtida lägenhet. Underbara sängkläder, förvaringsprylar och annat smått och gott. Vi åt på IKEA innan vi gick en runda till. Vi var hemma igen, efter många kämpiga timmar, halv fem. Då kom min bror, Sara och Elias hit och vi pratade bara i en timme ungefär innan jag körde iväg igen.

Nu på kvällen var jag på middag hos pappa. Hemmagjorda köttbullar, potatis, brunsås, lingon och hemmainlagda gurkor - riktig husmanskost mums! Efter middagen kollade vi på bonde söker fru och jag fick tillfälle att mysa med Hercules, pappas majssnok. Han är hur söt och snäll som helst och just nu vill jag inget annat än att köpa en själv. Jag har risk för allergi mot djur med päls (vissa reagerar jag på, vissa inte) och därför känns en orm bara smart för mig att skaffa. Måste bara få bort Roberts ormfobi. Jag har iallafall fått honom att hålla i en. 

För mig är det ju självklart att ormar är ofarliga djur eftersom jag aldrig varit rädd för dem, men för Robert är det ju en helt annan sak och det förstår jag. Men jag tänker köra på min taktik att förklara att de inte är farliga djur (katter orsakar mycket mer skador på människor än vad majsormar gör på sina ägare!!) och visa de praktiskt på ormbebisar. Jag begär aldrig att han ska vara orädd för ormar, men kaaaanske kan jag lyckas så jag kan få ha en som husdjur i framtiden iallafall!

Young and Beautiful

Känslan när ens älskade skickar länken till en låt och förklara att "Ja älskling, det kommer jag göra!". Du förstår inte så mycket men sen lyssnar du. Du analyserar texten samtidigt som ett leende smyger sig fram i ansiktet. Ja älskling, de kommer jag göra! 

Det är nu jag vet att jag verkligen älskar dig!
Och ja Robert, jag kommer älska dig också, även när du är gammal och hårlös!

the storm is coming

Välkommen hem - du får en stormvarning som present. Men jag sörjer inte. Jag har dukat upp mysfikabord, tagit fram skolböckerna och myser ner mig i soffan. Så om det ska komma en storm, välkommen du! Jag är redo!
Fast jag föredrar att det är vindstilla så jag kan cykla till Grangatan och hälsa på Sara och lilla Evali!

Laddat upp med böcker att läsa, te att dricka och ett ägg. Ljusen är tända och jag är redo för storm!

Kom då!!

carpe diem - höstlov!

Hemma i skåne, i hemmet lugna och trygga vrå. Igår var vi på namngivning åt världens finaste lilla pojke. Ian Harry Lübeck Wallstedt. En fin dag och uppehåll hela kvällen. Idag var vi på Bauhaus och skulle köpa golv till nya sovrummet, men de var tyvärr slutsålt så på torsdag åker vi dit igen! 

Jag har ju som sagt lov denna veckan och det är behövligt nu kan jag lova. Min vecka kommer se ut som sådan (ändringar kommer ju ske) att jag ska ha heldag med mamma på svågetorp i malmö, shoppa golv med mamma och styvfar, hälsa på bror i malmö, åka till tandläkaren, inreda om rummet, besöka mormor och morfar, träffa pappa, äta på restaurang med pappa och hans sambo, plugga, lägga golv i nya sovrummet, fotografera vid havet, träna 2 måndag och onsdag, åka till södertälje, underhållningsföresällning i södertälje, läsa på om foucault - förutom detta träffa alla mina fina vänner här hemma! 

Så Carpe Diem är det som gäller, men det är ju bara roliga saker som sker så de ska inte vara några problem! ;) 

21:21

Fokus på tiden eller fokus på livet? Jag är kanske inte den mest effektiva när de kommer till tid, men när de gäller livet är jag desto mer effektiv. 

I juni tar jag examen, startar livet i Stockholms län, har mannen jag vill leva med, har fina och trogna vänner, har intressen och har förutsättningarna för att få ett bra liv! Då spelar inte tiden så mycket roll. Så vad vill man fokusera på; tiden på klockan eller världen runt klockan? 

"Sjukt" levande

Jag är fortfarande sjuk, men jag lever! Idag var jag funktionär på Solstaspelen i samarbete med Värmlands handikappsidrottsförbund (vhi). Det är sån otrolig glädje på dessa arrangemang så det är inte klokt! Jag vill jobba med detta. Ägna mina dagar till att umgås med människor som ser sina möjligheter i livet och inte hinderna. Det är så inspirerande människor och de ger så mycket livsglädje tillbaka! 

Ikväll vilar jag och ingenting annat. Tar hand om mig och min kropp så jag blir frisk snart. Apelsinjuice, C-vitamin, te, vatten och kalorier i form av banan, keso och kanel blandat (mums!). Wellness here i come :) 

Bild från höstvandringen! Jag och Kristin nyvakna vid dammarna innan min förkylning drog igång! 

Påminna sig själv

Tack Kristin för att du inspirerar så mycket som du gör! Är så glad att jag känner dig så väl som jag gör efter veckan i Glaskogen. Var en ära att få vandra med dig! 

Ibland behöver man påminna sig om de man gjort bra, även om de är svårt! Men höstvandringen är jag nöjd med. Jag gjorde ett bra jobb som ledare *punkt*

Erstaviken i Glaskogen, utanför Arvika

Boost-dag

Inspirerande och bra dag, som jag längtat efter de! Roberts rygg är bättre vilket betyder att smärtan troligtvis är muskulär så han slipper ytterligare en ryggradsoperation (orkar inte se den jag älskar så högt lida på de sättet).

Jag har fått praktik till våren, eller två faktiskt men tror jag bestämt mig för vilken de blir iallafall.

Även om jag är förkyld, har feber och ont i halsen är jag glad! En boost som den här kommer jag vara glad på länge!

Jag vill må riktigt bra igen och ha mycket energi igen. Känns som detta var ett steg i rätt riktning! Success, here i come! :)

Home

En påminnelse om det viktigaste i livet, mina relationer. Den här låten betyder mycket för mig. Den påminner mig bara om det positiva i mitt liv - Robert, familjen, Rickarums Byateater, Skåne, Sara, Ljungen - allt det där som jag vill bära med mig resten av mitt liv. Varför kan inte de där påminnelserna alltid vara registrerade och att man påminns automatiskt när man blir nere. 

Just därför gör man en tavla av orden och sätter de på väggen. Så jag påminns om det varje morgon när jag vaknar! 

Skåne, snart kommer jag hem!

Robert, snart kommer jag hem!

ångest

Jag vet att jag är typ sämst på att uppdatera, men det finns skäl till det.

1. Jag lever nu för tiden utan internet. Vill prova att sluta vara beroende av internet för datoranvändade och grejer. Påminna mig om hur jag levde och fick dagarna att gå innan internetet kom till världen, typ!

2. Jag brottas med någon typ av ångest nu för tiden. Jag trycker ner mig själv jämt och får mig själv att inte tro på min egen framtid när de kommer till arbete och framgång.

- men du är ju hur driven som helst

- du kan gå hur långt du vill, för du har en motor i dig som aldrig kommer stanna

- du kommer klara allt, kolla bara på alla projekt du faktiskt genomfört i ditt liv

Detta är ord jag hör när jag nämner att jag inte tycker jag presterar. På något sätt tar jag åt mig men ändå inte. Jag kan inte ta orden på allvar, eller jo jag tar dem på allvar, men jag kan inte säga de till mig själv. Jag  kan inte säga åt mig själv att jag är så jävla bra på något. Jag tror jag behöver lite stimulans i mitt liv. Något sätt för mig att få ur mig alla mina känslor. Tips? 

I helgen får jag medicin iallafall. Robert kommer till Kristinehamn och han av någon kan hantera mig när jag går in i dessa perioder och han kan ge mig vardagsglädjen tillbaka. Det här med distansen blev jobbigare än jag trodde, men jag ska klara detta för jag SKA ha min examen 4 juni 2014. 

"Jag kan klara allt, jag har för fan bestigit Glittertind" 

- så lätt att skriva, men svårare att intala sig själv om!

Min fina ensemble. Ni anar inte hur mycket jag längtar efter er när jag mår såhär.
Tur att jag ska hem om två veckor!

Mot Värmland

På väg tillbaka till Värmlands län och Kristinehamn efter en dunderbra helg i Stockholms län och Nykvarn. Uppskattningen av dessa helger går inte att beskriva i ord, men jag har samlat på mig så grymt mycket energi inför en ny vecka av litteratur och skoldagar. Nu ska jag läsa och njuta av dessa två lugna timmarna, kvalitetstid med mig själv :) 

Fjällvandring i Jotunheimen

Nu kommer äntligen tre bilder åtminstone från fjällvandringen. Så fort jag får tid så ska jag lägga upp fler bilder (men att vi inte har internet hemma har hindrat mig lite också). Det var ett fantastiskt landskap att vandra i. Jag och Robert har planerat att åka dit i augusti igen och vandra det jag missade nu på grund av benhinnorna (missade 2 vandringsdagar!), men det ska jag ta igen! Om ni vill ha mer specifik historia så läs här!

 Rast på bergshällen i Memurubu (ca 50cm till kanten, sen går de rakt ner)

Innan vi lämnar Glitterheim för heldagsvandring till Memurubu 

10 av oss i klassen tog oss upp på toppen av Norge, Glittertind. 2470 meter över havet.

Sista vandringen

Tänka sig vad fort tiden har gått. Jag har nu slutfört min sista vandring med min utbildning mot att bli fritidsledare. Nu är det bara teori samt 6 veckors praktik kvar sen tar jag examen. Det är sjukt! Om jag ska prata mer om veckan så gick den gudomligt bra. Jag tappade tyvärr min andra ledartvåa några dagar innan så jag fick vara själv, men min lärare var nöjd med min prestation och gruppen likaså. Så jag antar att jag är ganska nöjd själv också.
Vi gick en jättefin tur runt stora gla i Glaskogen och jag kan lova att jag ska dit snart igen. Jag och Robert siktar på att vandra där i sommar redan så hoppas att vi hittar en lucka. Vi har också planerat att vandra i Jotunheimen i början på augusti innan han börjar jobba (om inte jag har jobb som hindrar oss).

Nu ska jag iväg på kalas för Michael, som idag fyller 15!

Michael 15 år

15 år. Jag minns själv hur jag var den dagen jag fyllde 15. Det är väl som dagens inställning till att fylla 20 tror jag. Det är den ultimata åldern, det är då man är fri! Man inser så småningom att den friheten man har är att man får köra moped och börja vuxenmysa. Ett första steg in i vuxenlivet helt enkelt. Jag hoppas du får den bästa av dagar och jag ser fram emot att följa dig även när du fyller 18, 20, 25, 30, 40 etc.

Grattis på födelsedagen Michael Amarillo Asplund!

Höstens mål, just nu!

Varje höst är en nystart. Mina fina vänner Osborne och Evelina tog studenten i Juni och nu i höst börjar en ny del i deras liv, precis som det gjorde för mig för tre år sen. Många barn ska börja sin första dag i skolan, andra sitt sista år. En av dem som (för några år iallafall) för börja sitt sista år i skolan är jag. I juni 2014 tar jag examen och då börjar ytterliggare en ny del i livet för mig! Läsktigt och spännande på samma gång.
Varje höst har jag mål. Inga måsten utan mer glädjeämnen som jag vill förverkliga.

- Klara en veckas fjällvandring i Norges naturområde jotunheimen. 
- Sluta låta människor ta min energi i onödan
- Inte låta min snällhet utnyttjas
- Sätta skolan och mig själv i det främsta rummet. Göra det jag vill och inte följa strömmen! 
- Klara av att leda en höstvandring i Glaskogen utanför Arvika med 35 andra deltagare. 

Jotunheimen i Norge

skillnaden är blott en

"Skillnaden mellan Adams sönder och Evas döttrar är blott en, revbenet kom först och frukten sen!" 

Kära vänner. Ni kan aldrig gissa var jag är! Jo, på teatern givetvis och jobbar med både konsert och utställning. Man förstår inte hur mycket det är att göra innan man sitter och fixar själv! Men jag andas ändå, tar mina pauser och har roligt. Det är huvudsaken! Ska snart bege mig hemåt och ta det lugnt resten av kvällen.