Reflektionsdags igen. En diskussion jag hamnade i för ett par dagar sen som gjort mig väldigt fundersam. När en kvinna fyller 23 år får hon en kallelse till gynekolog för en cellprovstagning. Detta för att se så att livmoder, äggstockar och andra delar är som de ska. När jag fick denna kallelse blev jag supernervös och ville absolut inte genomgå undersökningen. Med inställningen "Jag vill aldrig streta för en främling!" tog det lång tid för mig att övertala mig själv att faktiskt gå. Jag gick, och det gick hur bra som helst och jag kände mig inte alls blottande!
Nu till min reflektion! De som motiverade mig mest att gå utifrån var mina killkompisar. För de ansåg att det var viktigt för att veta att man mår bra. En garanti på att inget är fel liksom! Nu i oktober när cancer uppmärksammas så mycket så motiverar jag mina killkompisar till att gå och kolla prostatan så att allt är som det ska. Jag är fullt medveten om att väldigt få under 40 drabbas av prostatacancer, men det händer ju även om det händer sällan! Men det är absolut inte tal om saken. Aldrig att någon av mina killkompisar frivilligt skulle gå och visa upp stjärten för en främling, men jag som kvinna ska absolut visa upp min vagina.
Jag är så nyfiken på varför normerna är som de är! Att det känns som att det är viktigare att kvinnan blir kontrollerad när hon fyllt 23 än killarna. Jag kan vara väldigt icke-påläst nu, så om någon har ett svar till mig uppskattas det väldigt mycket. Är det för att cancer hos kvinnan är vanligare hos mannen eller är det av en annan anledning?
Jag har grundat min fundering i följande rad från Vårdguiden: "Prostatacancer är den vanligaste cancerformen i Sverige, tätt följd av bröstcancer. Varje år får cirka 9 000 män i Sverige prostatacancer, vilket innebär att mer än var tionde man i Sverige får sjukdomen under sin livstid"
Med detta i mitt bakhuvud bär jag stolt både ett rosa band och ett blått band året runt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar